Antoinettes likgiltighet började att försvinna medan Edvard frågade efter namnet på den besynuerliga företeelsen. — Han heter Duhoux, ineddelade mr de Lisle till svar på denna fråga. — Duhoux? ropade Edvard i det han reste sig för att gå. Jag har haft en skolkamrat med det namnet; kanske det är densamma. — Duhboux, invände Antoinette, likaledes resaude sig. Det namnet passar bra till beskrifning på mannen. — Men, godnatt nu; jag är sömnig och därför går jag till hvila.