Sundsvalls tidning – 21 januari 1875, sida 2

åäsigter, hr IV. pästäs hafwa omfattat, kunde wi ide märka något spär. Wåra anmärkningar gälla uteslutande framställningens formella brister. Det war icke en predikan wi hörde, ännu mindre en bibelförklaring; wi weta knapt huru wi skola be nämna en framställning, som rörde sig fram och tillbaka utan någon egentlig plan eller fammans hällning, och i hwilken ideliga omsägningar före kommo. Wi twifla ide på, att hr W. är i ber fittning af alla nödiga betingelser för att funna framställa en grundlig förklaring af den text han walt, eller för att hålla en både till form och innehåll utmärkt predikan; men äfwen den funnigaste och med de rikaste talaregäfwor utrustade predikants har dock af nöden grundlig förberedelse, innan han upträder för en församling på flere tusen ähörare, nägot som hr W. icke syntes hafwa tillräckligt besinnat. Ör W. är för många predikanter en förebild, hwilken de efter bästa förmåga söka efterlikna. Om nu i hans föredrag röja fig spär af mwårdslöshet och bristande förarbete, då är det fanners ligen mindre underligt, om hos åtslillige hans ej terapare dessa brister framträda ännu starpare och i en rent af osmaklig form. Wi funna tillägga, att wi ide äro ensamme om det omdöme, wi ofwan framstält. Wi ha talat med flere bildade personer, hwilka woro hr W:s ähörare, och de yttrade sig i samma syftning, ehuru med långt större slärpa. Hundraäring. Uti Tynderö församling lefwer för närwarande en gumma, som den 15 november förlidet år firade fin hundrade födelsedag. Hens nes namn är Karin Henriksdotter i Märgärd. Hon är född den 15 uovember 1774 under Gustaf III:s regering. 1799 ingick hon äktenskap med fin redan för 35 år sedan aflidne man, bonden Simon Strandqwist i Skäggsta Hennes 100 är ha miss serligen fatt älderdomens prägel på henne; doc är hon ej genom någon sjukdom fängliggande, utan sitter för det mesta uppe, helst wid brasan; ja, om hennes anhörige stiga upp än aldrig så tidigt om morgonen, så gör hon det ock. Wisserligen har den öfliga, ålderdomen tillkommande, tantes wirrigheten äfwen här inträdt; men med förmånanswärd klar och hörbar stämma talar hon, ehuru hon är bokstafligen döf, få att hon mäste fe på munnen, hwad tom talas til henne. Hennes fyns förmåga är och tämligen god efter åren, dock fan hon ej nu mera läsa i bok, men wäl upläsa mycket utantill hwad hon i ungdomen inhämtat. Denna hundraåriga gumma, fom lefwat under 7 kfonuns gar, stär nog slagen med häpnad wid tanken på alla de utomordentligt stora och nyttiga upfinningar i alla riktningar, fom under de fifta 100 åren blifwit lagda fram i dagen, till nationernas och de särslilda individernas på jorden närmare bes röring med hwarandra. Men hon stall icke mindre bli slagen med häpnad, då hon fäster fin blid på bet öfwerflöd och den lyx i alla riktningar, fom mår tid få allmänt och få entusiastistt hängifwit sig ät. 4..— (S. P.) Böndagarne 1876. K. m:t har bestämt att fyra allmänna bönedagar äfwen under det nu ingångna året ffola firas: söndagarne den 7 mars, den 9 maj, den 11 juli och den 10 okt. De härs under utsedda texter äro å Första Bönedagen: Ottesängen: Marc. 1: 15. Högmessan: Jerem. 9: 23,24. Aftonsängen: Luc. 10: 13. Andra Bönedagen: Ottesången: Mich. 7: 7. Högmessan: Ps. 106: 4. Aftonsängen: Ps. 103: 10, 11. Tredje Bönedagen: Ottesången: 1 Jim. 2: 4 Högmesfan: Es. 55: 4, 5. Aftonsängen: Phil. 5. 10, 11. Fjärde Bönedagen: Ottesängen: Ps. 40: 6. Högmessan: Es. 63: 7. Aftonsåängen: 2 Cor. 13: 11. Vid vetenskapsakademiens sammankomst i förra weckan redogjordes för den berättelse läros werleadjunkten d:r Spängberg inlemnat öfwer sin under nästlidna sommar företagna resa till Umeå lappmark i ändamål att undersöka fjärilar och sötwattensalger. Prof. Nordenskiöld tillkännagaf att hr Oskar Dickson anwisat medel till en swensk expedition nästkommande år till Novaja Semlja och Kariska hafwet. Ordensvurmeriet lärer, enligt en upgift af br Frans Hodell i en till Göteborgsposten insänd upsats, i hufwudstaden hafwa öfwergätt til en: löjlig sjukdom, fom, yttrar hr H., mäl fan behöfwa litet af satirens medicin. Det är ej ensamt de gamla aktningswärda ordenssamfunden. fom florera ner hmarje katterji