Under sådana förhållanden är tidpunkten inne att företaga den samhällswigtiga, sedan länge på bordet hwilande frågan, — od mi wänta den. Ef ter munnen twåårig erfarenhet om anspräken 05 beredwilligheten till eftergifter på ena sö andra sidan, måfte bägge kamrarne nu anis redo att å from sounds to things. Wi weta ej 910 fram: tiden innebär, och flere år forhras 1 åns gen från det gamla till det : Må Frankrite exempel warna of. Unhar bet dela Curopa itar wäpnadt till tänderna er det att endaft måls det och styrkan dikteår man ide föratt ligt le åt wärt för sende Coucu en jäm förelsewis liten stat, auto mi nn all jämförelse den största i Stkansnamien mäste där lemna ett föredöme, Bennlyfom för alltid ur wår por litifta ordbof hwarje siafwelse, fom kunde antyda, att wi ide Lulle ha råd att förswara wåra fjäll eller därtil erforderligt antal män; mi ha ilst en i hwart bus, och den moderna krigsrätt man will införa, twingar of ju til sädana anordnins gar, i det den will förklara hwarje landets fon, I som söker förswara hembygden, för fribytare, om ban ej bär wapenroc. Denna kammare, utgån gen omedelbart från folket och säledes betraktande frriget såsom en gräslig olycka, måfte ihägkomma ordspräket: Will du freden, så rusta dig för kriget. Efter att hafwa talat om wärn mot ytre fiens der, tillåten mig att tillägga ett ord om en inre, fom gnager på samhälleis rot od emot hwillen, efter hwad jag i min ort förnummit, man mäns tar allwarsammare åtgärder än de mid fenafte rifsdag widtagna, jag menar bränwinsflödet. Om wi från slilda orter bära witsord om stigande wälmäga, få måste wi, fruktar jag, äfwen mitsorda en tilltagande förbrukning af starka drycker. ÄAmbetsmyndigheterna witsorda den. Trafikftyrels sen förklarar att den icke ens med polismaktens biträde kan uprätthålla ordningen mot de druckne i järnwägswagnarne eller på stationerna. Den på 1850-talet widtagna lagstiftningen utgick från den grundsats, att waran slulle fördyras. Men penningwärdets fal och de stegrade arbetslönerna göra de pris läga, som då ansagos höga. Höjom dem säledes äter, om detta kan hämma det onda eller oc motwerkom tillgången, ätminstone på landet. Kommunalstyrelsernas och ämbetsmyndiahe: ternas alla bemödanden i detta afseende gäckas dessutom af de privilegierade krogarne. Då man ej torde funna genom maktspråk förbjuda dem, aflösom dem od görom ftädernas privile: gier beroende af wederbörandes intyg därom, att de begagnas i sedlighetens och ordningens inträsse. Det är nödwändigt att representationen afsluddar fig ens misstanken att wilja ockra på bränwinslasten. Hwad angår refultaten af riksdagens mwertfam: het, få äro, sedan de af mig nämnda förhindren för den samma öfwerwunnits, dessa resultat för hwarje sammanträde allt mera tillfredsställande. Senaste riksdags beslut i privatbanklagstiftningen har wunnit k. m:ts godkännande liksom den ex: ceptionella stogelagstiftningen för Norrbotten. Wi hoppas att fådana åtgärder ide för det öfriga lane det må blifwa nödwändiga, där de låga trämar ruprisen och föredömet af statens stogsplanteringar siola göra befordrandet af återwåxten till sed, innan den stadgas genom lag. Beträffande civillagstiftningen, få har det ini: tiativ, fom senaste riksdag tog till betryggande af den gifta kvinnans rätt, jämwäl wunnit nådig fant tion od beslutet därom är numera lag. Då flere länge wäntade reformer i denna lagstiftning af behofwet högt päkallas i frågor, där hinder för reformens genomförande från högsta domstolens sida mött, få torde detta exempel mana till efterföljd. Det är också klart, att riksdagens i de: talj utförda, genomtänkta förslag hos regeringen stola winna mera gehör, än lösligt aflåtna un: derdäniga skrifwelser. Hj den af riksdagen beslutade nya lagberedninz gen, rätt organiserad, wänta mi ledning för måra åtgärder i detta afseende. Domiftolsorganifationen, ordnad efter den nyare tidens åfiater, enligt hwilka rätten är den samma på landet fom i ita: den, wäntar på en lösning, genom hwilken domarekrafterna fparas för deras stora mål. Men, säsom wilkor för dessa reformers i lag: stiftningen lyckliga genomförande, mäste rättåmetenstaperna höjas ur sitt nuwarande förfall. Den utweckling, hwarät wi hafwa att glädja oss, ställer på rätisstipningen nya frågor, fom endast avetenffapen fan lösa, stegrar anspräken på en fås dan ämbetsmyndighet, fom endast genom under praktiken fortsatta wetenskapliga studier fan erhål