Sundsvalls tidning – 21 januari 1875, sida 2

meg ecqnats åt tal: och öfwerläggnings-öfningar öistusston och ett par timmar i säng. Under innewarande termin har antalet lärefroens ner ökats med en, J. P. Bergman från Timrå, som under föregående läseäret deltog i stolans öfningar. Rykteswis har därjämte fports, att ännu ett par af förra årets läringar wore att hitmänta, men, då de ännu ej anländt, stannar det wäl mid blotta ryktet. J afseende på läsordningen har enligt styrelsens beslut den förändring widtagits, att öfningarne i räkning ökats med twå timmar i weckan, fom tagits från naturwetenskap och innan: läsning och öfningarne i rättskrifning likaledes med en timme, fom tagits från de til statskunskap ans slagna underwisningstimmarne. För undermisningen i bokhälleri samt upgörande af kontrakter, förmyndar:räkningar m. m. ha några särstilda timmar i läsordningen ej uptagits, emedan de herrar, som benäget ätagit sig underwisningen häri, önstat att hwarje gång under en följd af timmar få meddela den. För ett bätre inlärande af måra kommunalförfattningar tomma från och med näfta månads början skolans lärare och läringar att bilda ett samhälle, hwars ärenden ffola till bes handling förekomma på lätsade famhällsoch fyrtkos stämmor m. m. Af Sundsvalls stads senaste järnwägslån å 1 million kr. öfwertogs, som kändt, ett belop af 750,000 fr. af härwarande Handelsbank i före ning med en Stodholmsbant oc Kjöbenhavns Landsmansbank. Detta belopp utbjöds i början af denna weåa i Kjöbenharn til en kurs af 103 proc. Teckningen egde rum i måndags och tis: dags och lånet skall, enligt hitkommen underrät: telse, hafwa funnit mydet wälwilligt mottagande hos den danska allmänheten. Schefen för Jämtlands hästjägarekär öfwerfte G. Adlersparre har anhållit om afited. Såsom hans efterträdare nämnes med anfpråk på tilförs litlighet ryttmästaren wid skänska dragonregimentet G. A. Bråkenhjelm, adjutant hos konungen och f. d. adjutant hos Karl XV. Hedersbetygelse. J onsdags i förra weckan egnades ät Göteborgs Handelstidnings utgifware, hr S. A. Hedlund, en wacker gärd af erkännande, i det en talrik samling af de arbetande klasserna inom samhället wid 9:tiden på aftonen infann fig utanför br H:s bostad, hwarest, sedan af de åts följande sängarne Wärt land afsjungits, foltstolläraren br A. Törngren å de tillstädeswarandes wagnar tolkade deras tacksamhet till hr H. för hans sträfwanden för de folkliga idgerna och för arbetarnes wäl samt tillönskade Honom lycka och framgång mid hans förestäende werksamhet fom riksdagsman. Hr Hedlund tackade för den honom bragta hylningen i ungefär följande ord: Mine herrar, mine wänner, — jag bör ha rätt att nyttja detta tilltal, ty woren J ej mine mäns ner, stoden J ej här — jag tadar eder upriktigt för eder wänliga helsning, hwilken är mig dyrbar ur flera synpunkter. För den offentlige mannen, fom mäste utsätta fig för skilda omdömen, är det en hugnad att se sitt ärliga sträfwande upfattadt med wälwilja och gillande, och han finner däri ett stöd, fom han har wäl af nöden. Det är fans ning hwad fom här blifwit sagdt, att jag älskar arbetaren: den kärleken hörde till min ungdoms drömmar och har ingått i mina mannaärs högsta wärf. Jag älskar denne manlige, hederlige arbetare, som med fin kraftiga arm lägger samhällets grundmurar och bygger dess wälständ. — Men jag bar funnit äfwen en annan mening i Eder wänstapsytring. oh denna af politift art, för hwars slull jag ej welat, om jag än kunnat, afböja eder afstedsbelsning. Sägen mig fritt, om jag däri misstagit mig! Likafom jag älstar arbetaren, få älstar jag oc upriktigt od warmt den själsegande arbetaren i Sweriges landsbygder, den swenske bonden, från hwilken wi alla härstamma, och när wi det göra, få härstamma wi från ett folk, fom aldrig burit träldomens ok, och det är stora anor. Det är denne swenste bonde, hwars frihetskänsla och mannamod räddat wär folkfrihet och wärnat wärt land mot ytre wäld. Underligt att säga, har mellan honom od städernas folk upstätt, i senare tider, jag mill ej säga owänskap, men ett moln, oh när jag önskar fe detta moln undans röjdt — det är just mitt politiffa wärf — få haf: wen J nu understödt mig däri, då Edert wänliga upträdande här synes mig wara en hand räckt till landsbygdens folk. Kan jag upfatta det få? (Härtill swarades med ja:rop) IBälan, meningss strider funna ej undgås, men de funna utfäms pas med wänligt sinnelag, od må det nu få ske, wid den riksdag, fom fnart ingår, til nytta för mwårt kära fosterland, det Gud wälsigne! Bud bes ware föderneflandet! Härpå följde fången Stä stark, du ljusets riddarwakt, hwarefter till fit ett lefwe höjdes för hr Hedlund och för sambandet mellan stads och landtbefolkningen. (G. Ö. T.) TT i T26 2