oc nuntien fan ju, enär Han utan twifwel fom mer att få weta hwad jag nu sagt — han är nu i Paris — fjälf ytra fig därom. Denna revolus tion fom wisserligen icke till ftånd. Men stället fom kriget af år 1870. Att kriget e ot of bör jades i samstämmelse med den romerslka politiken; att koncilliet därför afkortades; att genomförandet af konciliebesluten — och kanhända äfwen deras fullständigande — utfallit på helt annat sätt, i fall fransmännen segrat; att man då i Rom lit: fom äfwen annorstädes tog fransmännens feger för gifwen; att mid franfta fejjarhofmet just de katolska inflytelferna, hwilka där på berättigadt eller oberättigadt sätt — jag will icke säga de statolifa, utan de romerft-politiffa, jesuitista in: flytelserna, hwilka där werkade på berättigadt eller oberättigadt sätt, egentligen gåfwo utslaget till för: mån för kriget — beslutet därom war för kejsar Napoleon ytterst tungt, det nästan öfwerwäldigade honom —; att ännu in i sista stunden freden war så godt fom besluten, och att detta beflut fullfa: stades genom instytelser, hwilkas sammanhang med de jesuitista strafwandena är ådagalagdt, — om alt detta är jag i tilljälle att asgifwa fullständiga witnesbörd; ty, J kunnen tro mig, jag känner denna sak icke blott ur funna papper utan äfwen genom meddelanden, hwilka jag har från de me derbörande kretsa rne själfwa. Biskop Hefele i Rottenburg har med det ny: ligen utkomma sjunde bandet afslutat sitt stora oc) wetenskapligt wigtiga werk Kyrkomötenas hi: storia. Det sista bandet afhandlar kyrkomötena i Constanz och Basel. Obehandlat återstår altså blott kyrkomötct i Trident, näst det i Nicea det wigtigaste af alla. Hefele säger själf i fitt före tal, att han ide kunnat behandla detta möte dels därför att hans biskopliga ämbete droge hans tan: far åt annat håll, dels därför att mötets handlingar ännu äro otrydta. Arbetets anmälare äro dock af annan mening. Så anmärker pro: fessor Karl Hase i Jena, i en granskning af sista arbetet, att biskopen hade mötets protokoll, wäl ide tryckta, men i original, fer ftåtliga band i rödt faffian, stående hemma hos fig i ett halft är, för att ban till ledning för det filfta, vatikanska fyrfomöotet skulle framställa det tridentinskas arbetsordning; och widare wisste han, att en wän hade i förwar en noggrann afskrift af protokollen. En annan orsak till att arbetet så beklagligt af: brutits synes rimligare. Bland de kyrkofurstar, hwilka i det vatikanska mötet gjorde förtwiflade ansträngningar att motarbeta den nya dogmen om pafwens ofelbarhet har wäl ingen få klart wetat od) med oswikliga historiska witnesbörd fram stlt, att en påfwe i stallet för att sara ofelbar fan blifwa til kättare, fom just biskopen af Rottenz burg. Och dot har han wid det tyska episkopatets allmänna förfall liksom de andre offrat sitt förs nuft och sitt stift förkunnaat ofelbaryetsläran. För wisso hafwa inga voädla grunder darwid med: werkat; det war den katolska enhetskänslan, fom segrade och fom fom honom att offra fin öfmertygelse för att a wärja söndring inom kyrkan. Men biskopen har mördat wetenskapsmannen, och ban mäste känna motwilja mot att fördjupa fig i det tridentinska mötets historia, hwilket wisserligen förlopp mycket wärdigare och friare än det vati kanska, men litwäl i alla sina reformer dock wardt den glänsande portal, som ledde in i den nutida katolicismen och jefnitwmäldet. — Såsom förut nämdt, hafwa tridentinsta mötets förhandlingar nyligen offentliggjorts genom pater Theiners för: sorg. De trycktes i Agram, och det meddelas från denna stad ur närmita fälla att jesuiterna ännu under tryckningens gång och intill sista ögonblicket gjort de ifrigaste ansträngningar för att hindra offentliggörelfen. Sundsvalls-Torpshammars järnväg. Wi meddela i dagens bihangsblad en upsats om denna banas ekonomi, hwilken wi redan för nå: gon tid sedan fätt till införande men för hwilken 22:2 2— ND — — ad 2 2. 225