Sundsvalls tidning – 19 december 1874, sida 2

Den tyska riksdagen har börjat med framgång täfla med fransta nationalförsamlingen i fraga om häftiga uptraden och wåldsamma hopstötningar mellan de olika meningsflockarne. En synnerligen framstående rol spelar därwid Bismarck, hwars ord alltid ega betydelse och ofta utmärka sig för den mest lidelsefulla wäldsamhet. Prof härpå an: förde wi för nagra dagar sedan, då wi meddelade ordsliftet mellan honom och midtelflockens ledare om det allkända Kullmansla mordförsöket. Ett annat uttalande, som med det omnämnda täflar i wigt, är det Vismarck hade wid ett fenare tillfälle, då de ultramontane angrepo honom, för det han ide begärt anilag till anstallande af ett fäns debud hos päfwen. Han påpekade dä, att det sista franfi-tyfta kriget till en del kommit till ge nom jusuitist inflytelse och ytrade fig därwid fås lunda: Jag fan meddela eder särslilda upgiiter, af hwilka framgår, att de mera invigde medlemmarne af den romerifa kyrkan redan före kriget 1870 hade ganstla säker förkännedom om denna ftrid (den mel: lan katolsta kyrtan och staten i Tyffland). Jag will nämna for eder ett bestämdt sakförhällande, hwars sanning är mig intygad oc) på hwillet be wisen finnes i en tyft regerings officiella arkiv. Denna regering stulle förhandla med da warande påflige nuntien i Minden, Meglia, öfwer wissa anordningar i sin stat, och under samtalets lopp ytrade denne, eljes efter hwad det synes få tyft åätne prelat bland annat denna anmärkning: Wi unna ide mer inlata of på förlikning; oss hjälper indäå intet annat än revolutionen (sorelse). Jag är i tillfälle att offentliggöra bewisen därför,