Sundsvalls tidning – 7 november 1874, sida 2

Norrland, eller t. o. m. wår provins, Medelpad, är wisserligen ide den, fom minst bidragit til denna utmandring. Många äro de Medelpadsbor, i synnerhet af befolkningen på landsbygden, fom därute hafwa en eller annan af fina färefta an: höriga, af fina bästa wänner och kamrater. Under sådana förhållanden äro beröringspunkterna mel: lan wårt gamla Swerige oc) den unga republiken både många och känsliga och föreningsbanden man fan gärna säga oslitliga. Huru lifwet därute artar fig siall således utan twijwel intressera rätt många och det är i denna öfwertygelse, som wi här införa en slildring, hwilken är rått egendomligt mälande. Swensklarne i Ehikago hafwa nyligen bildat en politist förening under namn af Den oafhängiga fwenff-amerifanita republikanska flubben, hwilken litet emellan sammanträder för att behandla da: gens politiska frågor. Om ett bland dessa mös ten förtäljer tidningen Hemlandet: Den oafhängiga fwenit-amerikfanffa republifanz ska klubbens okiobermöte war besökt af gansla många landsmän samt utmäkte fig för en berömdsz wärd enighet och ordning. De af hr C. J Sundell inlemnade rejolutionerna uptogos til handläggning och blefwo en hälligt förkastade sedan redaktörerna Joh. A. Enander, C. F. Peterson och L. Gyllenhaal samt Hrre I. I. Appleberg oc) C. G. Linderberg wisat, att ett dylikt programs antagande skulle åtminstone icke för närwarande gagna klubben eller befordra dess mål. Från Norit-republifanffa klubben inlemnades en wänlig inbjudning att bewista norrmännens pos litifta möten oc sick sekr. I. A. Enander i up: drag att beswara denna strifwelse och inbjuda norrmännen till swenskarnes möten. Hr H. Sjöberg, erbjöd fig att tillhandagå lands män, hwilka önska uttaga fina medborgarebref, hwilket anbud med tacksamhet mottogs. Hr I. T. Appleberg höll ett tal (på engelska), i hwilket han uttryckte fin glädje öfwer fwenitamerikanska pressen, som ej stod efter någon annan nationalitets hwad sunda argumenter och klar upfattning af de politiska frågorna angick, nu beflutat att enigt werka för samma mål. Tal. upmanande därefter sina landsmän att bewista de preliminäre malen och fe till att dugliga lands män komme att stadsstyrelsen representera wår nationalitet. Hr C. G. Linderberg redogjorde i korthet för ett tal, fom hållits wid wardmötet i 18:de wardet dagen förut, samt ansäg att swenstarne borde nu ha samla fig under det republikanska partiets ana. Redaktör L. Gyllenhaal war af samma åsigt. Ropet om perfonlig frihet, fom höjdes förlidet år, hade endast warit ett bedrägligt rop, hwarmed man sökt leda massan. Erfarenheten hade wisat, att de lsörträfflige grundsatserna endast warit stendara. Redaktör C. F. Peterson trodde, att många af de landtmän, hwilka förlidet år röstade för frog partiet, fått ögonen öpna och komma att rösta mot nämda parti. Striden kommer nu att ut: kämpas mellan den hederliga delen af befolkningen och samhällets wärfta element, till hwilket några få aktningswärda män af en eller annan orsak slutit fia. Redattör Joh. A. Enander betonade nödmwäns digheten af sammanhällning samt wisade orsaken till att swenslarne i Chicago ega sä litet politiskt inflytande. Nu hade mår nationalitet börjat malt: na till ett större politifft lif och det war allas pligt att enigt werka för jamma mål. Ingen rätts tänkande fwenft kunde gilla en stadsstyrelse iom den närwarande på hwars ruttenhet talaren androg flera exempel. Det war tid att bryta det demagogisla wäldet och wålja dugliga män til hwarje ämbete. Det war tid för den swenska nationaliteten att taga i betraktande hwarthän liknöjdhet och uraktlätenhet i medborgerliga pligters upfyllande slutligen kan leda.