Sundsvalls tidning – 29 oktober 1874, sida 2

handlanden N. Wahrgren; 3:dje Duo. IV kr., TT. länsmannen C. Tynelius. Wid täflingen om jär gareföreningens priser 2:ne till antalet, tilföl I:ssta priset grossh. G. Göransson samt 2:dra pri: set hr C. Silfwernagel. Landshöfding Widmark i Norrbotten åter: fom sistlidne fredag efter en längre refa till nåara af länets norra focknar. Han afreste från Luleå den 3 dennes oc) tog därwid wägen öfwer Kalix och Korpilombolo till Pajala. Det ganska långa afståndet mellan de 2:ne förstnämnde foder : kyrkorna måste, då körwäg saknas, tillryggaläggas dels båtledes eter Kalix elf dels til fots. Sedan några förhållanden, fom stå i samband med den blifwande wäganläggningen mellan Jounosuando och Wittangi, blifwit å kommunalstämma i Pajala på behörigt sätt ordnade, följde hr landshöfdingen på hemfärden landswägen efter Torne elf genom Haparanda. En dylik resa, i det närmaste 70 mil lång, är under alla förhållanden förenad med ganska många mödor och beswärligheter, hwilka naturligtwis nu betydligt förökats genom den sena årstiden och den rusliga wäderleken. Konungaresorna och fästandet därvid. Aftonbladet som hade tagit till ordet i detta ämne med anledning af upgiften i Jönköpings Dagblad, ytrade i saken följande: IHi antaga, att meddelandet (i Jönköpings Dagblad) är att betrakta såsom officiöst, och hålla troligt att upgifter i ett få grannlaga ämne, fom det förewarande, blifwit wäl öfmerwägda, innan de lenmades till offentligheten. CEljest ffulle wi wara benägna att föreftälla oss, det någon missupfattning likwäl gjort fig gällande wid nedstrifningen. Tager man meddelandet efter bok stafwen, få är det nämligen endast sådana fäster, som äro Åutmärkta af lyx och dyrbara anordnin: gar, fom de kungliga personerna hafwa undan bedt fig, således ide föranstaltandet af fester i allmänhet. Nu ligger det dock i sakens natur, att då man föranstaltar en fest för konungen eller konungaparet, så lärer man wäl hwar som helst ide underlåta att göra sitt bästa, och de fänbara upoffringar, hwilka konungen, på få goda släl, förklarat sig för ingen del wilja förorsaka, slulle således i alla fall ide funna undvikas. H. m::ts, om få mycken omtänksamhet vitnande afsigter, lära wäl således knappast kunna warda efterkomna, så wida det ide blir i förekommande fall något mera uttryckligt oc) formligt tillkännagifwet, att h. m:t eller dd. mm. bestämdt undanbedja sig festligheters föranstaltande wid deras höga befök. Årets val till första kammaren bar här och där wäckt mycket ond blod. Fönkövings läns landhtings wal af Andreas Andersson i Morferupstorp har gifmwit anledning till ett s. opinionssammanträde å Hwetlanda gästgifwaregård. Tid ningen Hwad Nytt i Ckesjö förtäljer härom: En owanligt talrik samling ur alla klasfer af Östra härads inwånare hade infunnit fig. Assessor Helman öpnade mötet; major Key i Byestad utsågs till ordförande, och förklarade på ett tydligt sätt mötets ändamål. D:r Dahlberg framstälde, å de församlades wägnar, att af härades landstings: män erhålla uplysningar om den till riksdagsman waldes karakter, politiska åsigter och allmänna anseende samt hwarför landstinget walt en inom hela wårt län okänd person i en aflägsen landsort. Landstingsmanuen, riksdagsmannen S. Jons: fon i Torget swarade härå, att han mid rifsdagen 1870 warit riksdagskamrat med A. Anders: son och lärt känna honom såsom en person med i grnnd redbar karakter oc pålitlighet i åsigter fom, om oc af sjukdom beröfwad förmånen att i tal ledigt funna uttrycka fig, dock redligt skulle fylla sitt answarsfulla fall, samt att någon lämplig perfon ej ftår att finna inom länet Landstingsmannen Dan. Danielsson i Nyabyberg litade på up: gifterna om mannen i fråga af de tre langstingskamrater, fom bewistat 1870 års riksdag; för öfrigt kändes den wermländska allmogen intelligens i allmänhet, trodde fig hafwa gjordt ett godt wal, och kunde ide häller påträffa lämplig rifsdagstandidat inom länet. Landstingsmännen Lagerqwist i Tångerda och Jonsson i Mogärde förklarade sig ungefär på samma sätt. Förre riksdagsmannen Lönn i Broby, äfwen landstingsman för häradet, tillstod jämwäl ett han ej kände Andreas Anders: fon, men fann billigt att en bonde en gång säte i Första kammaren. Han erkände att sedan man med åljus och lytta inom länet förgäfwes fpanat efter en för platsen passande bonde, man mår ste soka en sådan annorstädes. Statsrevisionen och krigsstyrelsen. Wi hafwa mera än en gång fäst upmärksamheten å debesynnerligaammunitionstransporter, fom om wårarna ega rum i Norrland. Det är därför med synnerlig tillfredsställelse mi nu funna a FF RR RFRR RR