Sundsvalls tidning – 29 oktober 1874, sida 2

för rödslinnen. Eliot har blifwit kallad indianer nas apoftel, men fyra år innan han börjadej sitt arbete i New England, woro swenskarnes prester i werksamhet bland wildarne, oh under det att dessa predikade evangelium, wisade lekmännen genom sitt uppförande indianerna, hwad werfan def efter: Iefnad medförde. Swenskarne woro ett rättsinnadt, fredligt oh oförargligt folk, som egde grundsatser och lefde efter dem. Puritanerna älskade mycket warmt friheten för egen räkning, men tyckte ej synnerligen om att låta den äfwen komma andra till godo. De hade beslutit att tjäna Gud i ömwerensftämmelse med sitt eget samwetes föreskrifter, men på jamma gång mille de, att alla andra äfwen sklulle tjäna honom efter samma föreftrifter. Aldrig har wäl större skrymteri fnnnits på jorden än det, som höll dem i fjettrar. Swenskarne wid Delavare utsådde den första sanna religiösa friheten inom denna werldsdel, och hade de blott lemnats i ro, ssulle de utan twifwel hafwa wunnit ett owanstligt rykte såsom grundläggare här af den meningsfrihet, hwilken utgör wår största stolthet. Att historien behand: lat dem ganska illa, synes däraf, att icke en amerikan bland tio i dag har fig bekant hwad de gjorde och hwad de woro.