Sundsvalls tidning – 29 oktober 1874, sida 2

HICLÄUEUGAMU (514) John Hameln. Wåra pilgrimsfärder. Under denna rubrik innehåller Philadelphia Cvening Bulletin en artikel om de första swenska kolonisterna i Amerika, hwilken Aftonbladet meddelar i öfwersättning: F wår för åtslilliga weckor sedan meddelade recension öfwer senaste öfwersättning af Acrelius historia om de swenska nybyggena wid Delavare, utgifwen af Pensylvania Historical Society, wår gade mi — strifwer tidningen — påstå, att de swenstar, fom först befolkade Delavare-flodens ftränder, förtjäna lika mycken heder för hwad de uträttat för Amerikas frihet, fom New Englands puritaner, och kansle mer än desse. Det är ganska eget, att Hartford Churdman i en anmälan af denna bok framställer samma ids och tillika gör ett erkännande, som är ganska änmärkningswärdt, då det förekommer i en af New Englands tidningar. Det yttras där: Ten swenska kolonien wid Delavare war, i fråga om def arnndläggares och medlemmars farafter, af långt större betydens het, än amerikanerna i allmänhet förmodat. J wårt folks inbillning har Plymouth Rod förhärligats till den grad, att den stält alla andrassi stuggan. Puritanernas dygder hafwa betraktas såsom ett flags moralift protoplafm, hwarur alt stort och ädelt i wårt nationella lif småningom har utwecklat fig. Där funnos dock, må wi ihåg: komma det, äfwen andra nybyggen än det mid Plymouth, oh Mayflower gaf of ej allt det sanna och goda, som under de twenne sista århundradena förekommit i westerns civilisation. Wi hafwa alltid warit af den tanken, att wi amerifaner äro slyldige de swenska emigranter som uppslogo sina bopålar i detta grannskap, fullkomligt lika stor tacksamhet som den hwilken, tilllommer de män, som landstego wid Piymouth Rock; men hwarför just denna tacksamhetsskuld aldrig blifwit af wårt folk erkänd, är tämligen swårt att säga. Mahända kan orsaken, hwarföre det icke lyckades swenskarne att winna allmänt erkännande af deras tjanster, tillstrifwas det för hållandet, att deras afkomlingar icke under en längre tidrymd behöllo sitt wälde öfwer det i fråga warande området. Swenstarnes magt störtades först af holländare, hwilka bortförde många af nybyggarne; och därefter tilltwungo fig engels: männen öfwerwäldet samt behöllo detta oomtwistadt ända till tiden för revolutionen. De ursprungliga swenska nybyggarne befunno sig efter holländarnes inkräktning ohjelpligeu i minoriteten, och de gjorde aldrig sitt inflytande gällande eller befäste sitt rykte få, iom de sannolikt stulle ha gjort under gynsammare omständigheter. I New England woro däremot inwandrarne engelsmän, oc) de och) deras afkomlingar behöllo fortfarande magten, och då de ursprungliga inwandrarnes afkomma tillwäxte i antal, bewarade de med kärlek och stolthet minnet af pilgrimernas werk, till dess nu tusentals familjer i New England anse detta minne såsom sitt dyr: baraste arf. Nationen har accepteradt det wärde, fom New England satt på puritanernas tjänster, och det anspråk, som så ihärdigt hållits wid magt och oupphörligen förfäktats, har kommit werlden att blunda för de faftuw, att andra tidi are nybyg: gare funnos i Amerika, hwilka woro puritanernas föregångare i deras rena färlef till friheten, i deras aktning för deras stamförwandters menslliga rättigheter samt i behandlingen af de wildar, bland hwilka de nedsatt sig. Gustas II Adoljs först efter hans död werkstälda plan att anlägga swensta nybyggen wid Delavare afsåg att grundlägga en friftad för förföljde af alla nationer, en säker tillflyktsort för deras hus strur och döttrar, fom flydde från blodiga ftridsfält od) från hem, ödelagda genom förföljarens eld och fmwärd. Och swenskarne fullföljde detta fyftemål. Under det swensta wäldet förekom aldrig någon inblandning andra religiösa sekters mertsamhet. Inga kvakare förföljdes, ingen fördrejs från sitt nya hem, dårför att han ej trodde lika med sin granne, inga trollpackor brändes, och ingenstädes och wid ingen tidpunkt wisade sig den intolerans, som wanhedrade puritanerna. Swenstarne begärde ej samwetsfrihet blott för fig själfwa, utan medgåfwo den äfven åt fina grannar, och bland dem rådde fullt lika mycken frihet i detta arfeende, fom nu finnes öfmerallt i detta land. De af swenska regeringen utfärdade förestrifterna för nybyggarne betalde rätt: wis behandling af indianerna, och de åtlyddes strängt. Swenskfarne införde i själfwa werket den pos liti, för hwilken William Penn har erhållit få stort anseende, Ide nog med att de betalade wildarne ordentligt för deras egendom, od genom fin ärlighet och rättwisa undgingosadana ftridig: