Sundsvalls tidning – 17 oktober 1874, sida 2

Statsrevisionen afslöt i onsdags sina arbeten, hwilka denna gång lär hafwa utmärkt sig genom ynnerlig endrägt mellan de båda kamrarnes leda: smöter i alt wäsentligt. Wigtiga anmärkningar hafwa gjorts mot riksgäldskontoret samt fångmårdsoc skogsstrelserna. Wi skola icke underlåta att, då berättelsen blifwit offentliggjord, redogöra för dessa anmärkningars innehåll. A. VB. Ett uprop har i dessa dagar utgått till jwen: ffa allmänheten om insamlande af medel til en fond, hwars närmaste ändamål wore att slydda lektor C. G. Starbäcks i Norrköping hustru och tre barn för ekonomiskt betryck. Lektorn wid Norr: köpings elementarlärowerk C. G. Starbäck blef för snart twå år sedan träffad af ett slaganfall, som synes hafwa gjort honom oförmögen att ut: öfwa någon widare werksamhet, ware sig såsom stollärare eller fom litteratör och författare. Dak tadt det mest rastlösa arbete har han ide lyckats famla något för fin familjs framtida bergning. För hustru och barnen äro säledes utsigterna för ekonomistt bestånd ganska mörka. Betalningsinställelse. Bruksegaren G. A. Wall, innehafware af betydande bruksegendomar, sägwerk och fogar, förnämligast i Wärmland, och idkare af ansenliga exportaffärer i träwaror, har fett fig nödsakad inställa fina betalningar. For dringsegarne lär warit kallade att sammanträda i Göteborg i dag för att öfwerlägga, huruwida affärerna ffola stållas under administration. Det upgifwes, att skulderna stola upgå till omkring 6 millioner kr., men att tillgångarne ftola, efter de wärden hwartill de äro botförda, öfwerstiga ful: derna med en eler ett par millioner. Prisfallet å träwaror, och i följd däraf å skogsegendomar, hwilket naturligtwis utgör hufwudorsaken till förlägenheten, torde wäl äfwen icke få obetydligt re ducera tillgångarnes wärde. — En mängd af Gör teborgs förnämsta banker och penningeinrättningar — äfwen Stockholms — lära wara för betydliga belopp engagerade i denna affär. Åtsktilliga anse fig dock innehafwa full säkerhet för fina tillgodos hafwanden. Lundqvistska bedrägerierna. Wid till i onsdags utsatt protokollsjustering infunno fig I. Swensson och B. Andersson. Lundqwist war från häktet uphemtad. Efter protokollsjusteringen in: lemnade B. Andersson en skrift, för att med den samma, i hwad honom angick, beswara åklagarens slutpåståenden; han bestred i skriften, att något af seende stulle fästas mid åklagarens upgift att Andersson warit i kompaniskap med Lundqwist. Ane dersson öfwergick därefter till äklagarens särslilda answarsyrkanden mot honom och förklarade, att han erkänt och djupt beklagat sin delaktighet i de åtalade förbrytelferna, men anhöll att rätten, bes aktande detta, äfwen wille taga i öfwerwägande den omständigheten, att Andersson härwid åtlydt Lundqwists särslilda tillsägelser och genom förbrys telserna ej haft ware fig winst eller nytta. LTundqwist förklarade ånyo, att mellan Andersson och honom kompanislap eat rum hwilket han genom witnen wille styrka Sedan åklagaren bestridt wit: nesförhör i denna fak, blef äfwen denna Bund qwists begäran af rätten afslagen. Såsom rättegängsbiträde för hr J. Swensson anmälde sig v. häradshöfding Möller, som yrkade att Smwension måtte frias från answar, och motiverade detta sitt yrkande med ett anförande ur R. Carlens kommentar öfwer strafflagens 13 kap. 18. Målet upsköts för utslags afkunnande till annan dag, då I. Swensson och B. Andersson ålades inställelse wid förut stadgadt äfwentyr. Förfalskare. Den 9 dennes har Swea Hof rätt ogillat Stockholms rådhusrätts utslag, hwarigenom f. sta tionsstrifwaren wid statens järnmägss trafik Per Johan Bark blifwit dömd till ftraffarbete i 7 år od för alltid wara medborgerligt för: troende förlustig, på det sätt, att hofråtten dömt B., med afseende å straffarbete, endast undergå detsamma i 6 år och 6 månader.