Sundsvalls tidning – 17 oktober 1874, sida 2

nitzer afreste från Wien. medtog hon nämligen dessa föremål af fruktan, det man under hennes frånvaro skulle anställa en husvisitation och finna dem. — Westmaier guuggade af förtjusning händerna under bordet; han ansåg Lachner för räddad. Vid början af protokollsaffattandet hade Binder bortsändt Aldrigfull i en hemligt updrag, och han återkom nu i sälskap med två män vid hvilka anblick generalarendatorskan å nyo förskräktes, nämligen borgmästaren i Baden och en rättsbetjent. Hvad skall detta betyda? frågade Aurora bestört. — Herr borgmästsren, svarade Binder, torde hafva den godheten att jämte oss bevitna namnteckningen. — Det är emot aftalet, ytrade judivonan. Ni lofvade mig att allt skulle förblifva en hemlighet. — Frukta inte, nådig fru. Borgmästaren lofvar mig säkert med ett handslag att iaktaga en orubblig tystnad. — Här är min hand, svarade borgmästaren, en rättfram, gammal man. Jag skulle ätven. oupfordrad hafva tegat ty jag känner min pligt. Fru von Pignitzer undertecknade med darrande hand. Borgmästaren genomläste protokollet och undertecknade det likaledes samt skref därunder orden: Juridiskt biträde och vitoe. Äfven rättsbetjenten bevitnade på Binders begäran protokollet, dock utan att taga kännedom om dess innehäll. De därtill hörande bilagorua omlindades med