Sundsvalls tidning – 15 september 1874, sida 2

Sundsvall d. 15 Sept. Westernorrlands läns landsting, iom fammans träder näftfommande måndag, har, fom wi redan nämnt, af regeringen till ordförande fått länets nye höfding, hr C. Treffenberg. Utnämningen har wäkt stor upmärksamhet ej minst därför att den will synas innebära en återgång från den riktiga grundsats, som hittills de flesta åren warit följd i detta län, att en ledamot af landstinget utsetts att leda dess förhandlingar; och denna återgång har lifligt beklagats och allmänt ogillats. Det har sagts, att landsh. Treffenberg själf stall hafwa önskat att slippa mottaga detta updrag och äfwen ansträngt sig hos regeringen för att söka utwerka ett annat wal men för denna gång måst låta sina grundsatser gifwa wika för en förment högre nödwändighet, fom förmodligen endast regeringen är nog klarsynt att inse. Att hernösandsborgmästaren Fröberg ej mera kommit i åtanka har på några häll upfattats fåsom ett personligt nederlag för honom, hwilket han skall känna mera än härdt och man will bland dessa oc weta, att en af landstinget egna ledar möter warit alwarligen i fråga fatt intaga ord: förandeplatsen men att wederbörande ansett fig böra bespara hr Fröberg denna förödmjukelse och därför malt medelwägen att utnämna landshöf: dingen. Landstinget skall, tro wi, utan allt för stor saknad eller smärta, fe hr Fröberg intaga en annan, mindre bemärkt plats än ordförandestolen. Den resa, fom österrikiske kejsaren Frans Jo: sef anträdt i Böhmen, har bragt till allmänhetens kännedom ett nytt bewis på wederbörandes till wäga gående för att hindra de arme förstarne att få del af folkens werkliga tänslor och tankar. Den politiska sammangytring af stater, som kallas Ofterrike, har länge slitits af inre bittra strider mellan de mycket olikartade och starpt söndrade folk, hwilka hopförts under ett statsöfwerhufwud. Det erfännande af Ungerns oc Böhmens politiska rvättigheter, fom under tider af alwarliga swårigheter och stora faror, trotts de österrikiske tyskarnes motstånd oc ränkor, aftwungits deras styrelse, har nämli: gen ej hindrat att den kejserligt konungslige regevingen nu föres af män, bwilfa drifwa en tylts centraliserande statskonst. Missnöjet häröfwer har hos Böhmens infödda Czeckiska befolkning warit råde allmänt och stort samt har bland annat yt: rat fig däri, att de under tre års tid afhällit fig från alt deltagande i behandlingen af politifta frå: gor; och det war att wänta, såsom helt naturligt, att Czeckerna stulle omfatta tillfället att under: derrätta kejsaren om sinnesstämningen. Det war detta fom till hwad pris som helst stulle förekom mas och ministären yar ej häller skytt att bruka något medel. Så hafwa f. ex. myndigheterna på det strängaste förbjudit utförandet af ett förslag att i Prag upsätta transparenter. på hwilla stulle wara att läsa den kejserliga sirifwelsen om ecfännande af Czeckernas politista rättigheter. Widare har stäthållaren i Prag begärt att erhålla texten till alla tal, som slulle hållas, för att tillse att i dem ej komma att inflyta något uttryck för fanningen. Talen fingo nämligen ej witna om annat än djup underdånighet och ödmjuk belåtenhet. Sålunda låter det fig göra att öfa folkens be rättigade förbittring, föra regenterna bakom ljuset och slutligen nödwändiggöra en olycksbringande omstörtning. Godt wore om man kunde hoppas, att det slulle lyckas folken att bortkasta ämbets