Sundsvalls tidning – 3 september 1874, sida 2

af Stadsfullmäktige till jordegarne utbetalas, en summa hwilken om jorden upskattades till 1,500 kronor tunnlandet, ändock belöpte sig till 176,750 kronor, hwaraf wäl ej få obetydligt blefwe på fam hällets medlemmar uttaxeradt, enär samtliga toms terna antagligen ej kunde genast försäljas; warande i berörde summa icke inberäknad kostnaden för den föreslagna utwidgningens af tomtplanen bringande till werkställighet. Vid Sundsvalls privata elementarskola, där underwisningen började den 28 sistl. augusti, blefwo 17 lärjungar nyinskrifne. Skolan, fom betydligt utwidgats och nu inflyttat i egen, rymlig lägenhet i grossh. C. Jacobsons hus, omfattar utom en förberedande klass fer klasser. Klafföreftåndare äro, för den förstnämde stud. Sellberg; 1 kl. stud. Andersson; 2 kl. d:r Wendels; 3 och 4 fl. d:r Nordenson samt för 5 och 6 El. d:r Cal: lin, jom tillifa är ffolans föreftåndare. Teater. I går upfördes för andra gången (En fattig ung mans äfmentyr, fom äfwen denna gång slog an på åffådarne, ehuru de ide särdeles ljudeligen lade fina känslor i dagen. Om utförandet talade wi förra gången och ha efter gårdagens spektakel ej anledning ändra åsigt, wi wilja nu blott något fullständiga wårt förra omdöme. Hr Åström — Laubepin — återger fitt parti med god upfattning och likaså fröken Å. Magnusson — fru Aubry. Ör Lindmark — de Bevallan — kan man såga är på sin rätta plats, oaktadt hans försök att imitera en af kongl. teaterns artister ej rätt wäl lydas. Fru Sjögren — fru Laroque — gör aktningswärda bemödanden, men litet mera nobless skulle fanffe ej stada. Fröken Friberg — Helouin — kanste wi affärdade henne något för knapphändigt förra gången — är, efter wårt förmer nande, ingalunda hwarken wuxen eller lämplig för detta gansta framstående parti och det är att bes Haga om ej för rolen lämpligare person finnes inom sällskapet, hwarpå stycket i många scener stulle winna. Wi wilja med detta ej i ringaste mån nedsätta fröken Fribergs talang, utan är oms dömet få att säga mera rigtadt åt densom utdelat rolen, en person kan ju icke passa för alla partier. Det är oss ett nöje nämna det fru Bosin utan synbar möda öfwerwann de olater wi förra gåns gen nämde. Belysningen i fjärde akten war denna gång så bra man kan begära af de små resurser här finnas. J morgon gifwes den fina komedien Kejfarinz nans fånge och den med mycken framgång på andra håll gifna komedien En liten ffatt. Ångermanlands och Medelpads prestsällskap sammanträdde i lisdags å Synodaljalen i Hernösand. Sammanträdet inleddes med bön och fång. Ordz förande theol. d:r WBiden, vice ordförande hr kyrko: herden Ruuth. Frågorna företogs til behandling i den ordning de i programmet förekommo: Första frågan: Då presterskapets leder under de sista ärtiondena beklagligtwis så glesnat, att predikoämbetets åligganden flerestädes af brist på erforderliga arbetare icke till alla delar kunna blifwa fullgjorda, få frågas, huruwida icke förfamlingswården under detta förhållande skulle mera gagnas däraf, att de prester fom finnas, malde — där nämligen ett wal får ega rum — att heldre koncentrera fin werksamhet på wissa betydelsefullare ämbetsåligganden, än att utbreda den öfwer hela arbetsfältet och därwid twingas att förwandla sina jörrättningar till hastwerk? Såsom swar på frågan skulle diskussionen ligga till grund, hwadan swaret salunda blef en uttalad önftan för framtiden, att något borde göras i den riktning frågan more framstäld, om några beftäms melser när och huru en af mycket arbete betungad prest bör ega rätt att upsljuta några af fina ämbetsgöromål för att koncentrera fina krafter på andra, hwilka wore af alwarligare karaktär. A