Sundsvalls tidning – 3 september 1874, sida 2

kunde han genom bifogandet af baron Witthahns bref till honom bevisa ännu bättre än genom någon edlig försäkran. Detta bref lydde ordagrannt: vKäre Turkowsky! Om våra nattliga sammankomsters ändamål äfven är svårt att bevisa, så besvär jag er dock vid er själs salighet att förneka den. Föregit i stället, att ert besök gällt min hustru Emilie, den högsinnade kvinnan samtycker därtill. Er förtviflade vän, Witthahn.? Aurora gaf till ett vildt skratt. — Hvad gagnar mig nu denna skrift? sade hon. Kan jag upväcka Turkowsky igen ifran de döda? Hvad som skett, har skett. Det var hans egen skuld, att jag förrådde honom. Hvarför var han ej upriktig mot mig? Hvarför öfverlemnade han mig åt alla svarsjukans kval? — Byggande på min kärlek, och intagen af en djupare och inuerligare kärlek till mig än någon aunan bland de många, som sagt sig älska mig, följde han min lockelse och jag öfvorlemnade honom åt domstolen och dödade honom. Hans blod komme öfver mig! — Hvad som skett, har skett! Hvartill gagnar nu mina suckar och tårar! — Fy skäms för dina tårar, Aurora! Jag har handlat bögsinnadt som en romarinna. En högförrädare törtjenar döden, och det vore ett brott af mig att älska honom. Statens intresse måste vara mig så mycket heligare, som jag skulle ruineras af revolution och anarki. Hela min egendom ligger i en rörelse, som endast under fredstid kan blomstra. — Huru lätt jag