Sundsvalls tidning – 3 september 1874, sida 2

Sundsvall d. 3 Sept. Frågan om lösen af jord till tomter i nya staden. Wåra läfare torde minnas, att ftadsfullmäktige beslutit föka tiljtånd att få för stadens räkning lösa 1175; tunnland enfrilde personer till hörig jord att brufas till den nya stadsdelens ocdnande och bebyggande. Då dettta ärende den 11 sistl. desember war före hos Magistraten, beslöt denna, fom kändt, att tillstyrka bifall till anjöfningen. Från detta beslut war adjungerade ledamoten stadsnotarien Sw. af Sandeberg skiljaktig och då hans anförande torde intresfera flera, hafwa mi staffat oss del af protokollet, hwaraf framgår att han ytrade, att han wäl lika med Magistratens öfrige Iledamöter tillstyrkte bifall till ifrågamwarande ansökning, såwidt därmed assäges att få tillständ att af det område, som den föreslagna utwidgningen af ftadens tomtplan omfattar, få expropriera hwad som erfordras till torg, gator och allmänna platser; men för öfrigt i fråga om expropriation af jorden till fjelfwa tomterna afstyrkte han för fin del bi fall till ansökningen, emedan densamma i denna del, enligt hans åsigt, wore warken billig eller egde stöd af lag, samt expropriation af jord till tomtplatserna dessutom wore hwarken för utwidgningen nödwändig eller ens nyttig och anförde widare: all expropriation i sistberörda hänseende syntes honom obillig, dela därföre att många af mwret egarne, fom dyrt inköpt fina wretar, i det de bes talt ända till tretusen kronor oc) därutöfwer pr tunnland, slulle genom expropriation tillstyndas kännbar förlust enär en expropriationsnämd twifwelsutan ej komme att upskatta jorden till detta höga wärde, såsom erfarenheten och wisat mid den i år för Sundswalls järnwägsaktiebolag inom ftaden werkstälda expropriation, då jorden å ifråga: warande trakt åsattes ett wärde af högst ett-tufen åttahundra kronor tunnlandet och dels därför att den winst wretegarne påräknat genom jordens för: säljning efter dess updelning i tomter, slulle tilfalla stadskassan, hwars wårdare under nu rådande stora efterfrågan efter bygnadstomter ej huru myc: fet man än påftode motfatfen, torde underlåta att begagna fig af de gynnsamma konjukturerna, för att genom tomthandeln bereda stadskassan den ftörsta möjliga winst, att ansökningen syntes honom fakna stöd af lag, emedan enligt hans förmenande, af Kongl. Förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstäende för allmänt behof tydligen framginge, att det förhatliga angrepp i eganderätten som expropriation innefattar, wore insfränkt til allenast de fall, där den exproprierade jorden ftulle fortfarande bibehållas för allmänt behof, hwadan altiå expropriation ej torde få ega tum då såsom här den exproprierade jorden ej ffall bibehållas för allmänt behof utan få till fä gandes förwandlas till en handelswara; att den omständighet, att en tomt i den blifwande nya ftadsdelen till en början kunde blifwa styckad i flera delar, fom egdes af olika personer, ej torde innebära tillräcklig grund för ftadsfulmät tige att ömmande upträda till förmån för de blifwande tomtegarne, ty utom det att enligt 7 kap. 1 od) 2 88 Jorda-Balken egare till en sådan tomt hafwa lösningsrätt till hwarandras delar, när de saljas, torde det egna intresset utgöra tilllräckligt spänstig driffjeder för dessa egare att snarast möj: ligt försälja dessa fina tomtdelar, enär de fwårligen på annat fätt funna tillgodogöra fig dem, alldenstund enligt stadens byggnadsordning, tomter ide må klyfwas och särstildt bebyggas därest ej synnerligt wigtiga skäl därtill föranleda; samt att dä det antagande, att staden skulle få rätt att expropriera några tomter då och några då, syntes altför djerft, men troligare wore att tiden, då all jorden slulle afstås, komme om anföks ningen bifölles, att bestämmas till wiss snart in: fallande dag, blefwe däraf en följd, att hela erpropriationssumman också inom samma tid slulle —— ———ä—-— A——— — — ——