Sundsvalls tidning – 29 augusti 1874, sida 2

niangar, äro så fadda, som era. Prestenframsticker hos er hvarje ögonblick. — Aurora, min broder älskar er och bar blifvit sjuk af sorg öfver ert upförande. Jag kunde visa ett bref, hvari han skrifver till mig att han på hela nätter ej kan sofva — utan städse har er bild för ögonen. — — Det är beklagligt! — Det är ni, Aurora, som gifvit honom soten, och ni ensamt kan gifva honom boten. — Freiberger, ni har rätt, svarade generalarrendatorskan efter ett kort uppehåll, jag skall bota honom. Hon upsteg därvid och gick till ett skåp, hvarur hon tog en liten, måvgkantig flaska, som hon stälde på bordet. Se bär! sade hon. Ilerr Freiberger, här har ni medicin för er broder. E Gift? — Nej öfver sjukdomar skämtar jag aldrig. Skicka blott denna flaska till er broder Markus, hvarje afton innan han går till sängs, skall han i vin intaga tio droppar däraf, så försviuper genast den sömnlöshet, som jag anses hafva framkalladt. Då Pignitzer led af gikt och tillbragte hela nätter utan sömn, föreskref läkaren honom detta medel. Knapt hade han intagit dessa droppar, så föll han i en medvetslösthet, som varade tio timmar, och sof ifrån sina plågor, — Jag betackar mig i min broders namn för detta läkemedel, men skall meddela honom ert råd. Kanske botar det honom bättre, än dropparue skulle hafva gjort. — Aurora, sinliga lustar och tygellösa begär hafva förvillat er och gjort er svag, annars skulle ni ej hafva upoffrat en Freiberger tör hedningar, som blott