Sundsvalls tidning – 29 augusti 1874, sida 2

Sundsvall d. 29 Aug. Huru fwårt fanningen har att tränga fram til jordens wäldige, f. er. till konungarne! Att så warit fallet fordomtima med då rädande stora af stånd mellan styrande och styrde och med sådan allmän upfattning af förhållandet dem emellan, att namnen bherftare oc undersåter woro fula werkligheter, må anses förklarligt, lika fom helt naturligt att stora olyckor och bittra pröfningar för både folk och kungar worde de alwarliga följs derna däraf. Men oförlåtligt är att samma för: hållande fan ega rum i wåra dagar, då få många skrankor mellan folkklasserna nedbrutits, få många fördomar utrotats och folkets själfständighet skall hafwa så fast rotats och så widsträkt utwecklats! Farorna härwid äro de samma nu som förr, ja kanste större och straffet skall säkerligen ej uteblifwa. Jnom wårt land ha wi i sommar sett huru konungen med stor tidspillan och möda farit kring i widt skilda delar af riket men öfwer alt har en rigtigt kinesisk mur af ämbetåoh tjänstemän flagits omkring honom, hindrande nästan al fam färdsel mellan honom och de arbetande klasserna. De måltider, som gifwits för honom, hafwa warit öfwer all måtta rikhaltiga och dyrbara och skulle Dh. m. efter dessa bilda fig ett omdöme om (sitt folks lefnadssätt, blefwe det alt annat än öfwer ensstämmande med den, fom kändt är, ofta nog rätt hårda werkligheten. OM i de tal, fom hål: lits till honom, har ej funnits uttryck för annat än den djupaste, mest krypande underdäninghet; alt har andats oinstränkt belåtenhet om enfaldig beundran. Hwem har wäl kunnat glömma en landshöfding Asplunds öfwerdrifna uttryck af för: tjusning wid kungabesöket i Östersund och huru erna hade man ej förestält fig, att de ej måtte unna öfwerträffas. Man misstog fig; i år har den mest tanklösa afgudadyrkan ohejdadt fått föra ordet. Wi wilje ej nämna några enffildheter, de slulle funna warda förhatliga; men wi funna ej neka oss löjet att från wårt grannland anföra ett drag af undersåtlig dumhet. Wid sitt besök på Jsland åsåg danske konungen ett utbrott af Strokkr, en af de mycket omtalade warma källorna, och applåderade åsjälf (med högst egna händer) det sällsamma skädespelet, hwarwid, enligt en dansk tidning, källan, hwilken tycktes ytterligare lifwas häraf, slungade ännu högre sina rykande pelare mot himlen. Men må wi wända oss bort från dessa och lik nande taflor af wämjeligt kryperi! Från detta samma Jsland kommer till of en upfriffande uns derrättelse om folkets gammaldags rättframhet och uprigtighet. På Tingwalla höllos före Kristians ankomst öf werläggningar mellan ombud från öns alla hära: der bland annat om lämpligheten att mottaga konungen med en lyckönstningsskrifwelse och i få fall, i hwilka ordalag man borde widröra den för fattning, fom ban gifwit Island. Några talare wille, att man skulle inskränka fig till att uttala den wördnad alla isländingar känna