blef namnet: Lachner. Då jag nu med tankens hastighet genomögnade skrifvelsen, läste jag: — Den simple grenadiren Lachner skall genast såsom högst farlig sättas i säkert förvar, och underlöjtnant Wandelstern genast utsläppas ur häktet, samt rapport därom oförtöfvadt insändas. Med darrande hand sammanvek jag brefvet. förseglade det med en färsk ablat och lemnade det åter till adjutanten, som nu förklarade sig belåten med förseglingen. För snabbare befordrans skull sände han det därpå med en ordonans till öfversten, som i dag är på middag hos furst Kaunitz. — Jag försökte åter att skrifva; men jag mäktade ej: pennan dansade omkring för mina ögon och med den papperet, som jag skulle skrifva på. Min enda sträfvan var att, så fort som möjligt komma ut ur kansliet och underrätta Lachner om faran som hotade honom. Ett lyckligt iufall befriade mig snart för denna eftermiddag från vidare kansliarbete. Herr adjutant sade jag, i dag hade jag för 40 kreut I zer kunnat köpa mig en kanarifogel, som sjunger vackert. — Jag visste nämligen, att han lång tid önskat få i sin ego ett exemplar af detta här så sällsynta fogelslägte. — Hvarför köpte han då inte? utropade han. Kan han skaffa mig en hane för så godt pris, skal! han få en thaler för sitt besvär. — Då jag sade honom, att det var en af mina bekanta, som egde fågelu, och att den kanske ännu stode att få, i fall man skyndade, måste I x Ungefärligen I rdr rmt. Ungefärligen 2 rdr 75 öre. Öfvers. anm.