Sundsvalls tidning – 1 augusti 1874, sida 2

G Sundsvall d. I Aug. Friherre Gripenstedts frånfälle och den omtalade depositionen af wissa papper, fom han efterlemnat hafwa genom de kommentarier de framkallat inom pressen gifwit anledning till en liten kontrovers, fom är rätt märtlig. Posttidningen oh Stockholms Dagblad hafwa antydt att det hufwudsakligen mar friherre Gripenstedt fom genom sitt mäktiga infly: tande förhindrade, att Swerige 1863 ingick sädana förbindelser med Danmark, att det sedan blifwit twunget att aktivt upträda på def fida mot Preusjen och Österrike. Dagens Nyheter har häraf tagit fig anledning till en upfats, fom gifwer detta omdöme en detaljerad utweckling, och wi få der höra, att alt hängde på ett hufwudhår! — den tillfälligheten att friherre Gripenstedts tjänstledighet ide räckte en wecka längre samt att konungens öfriga rädgifware ej gjorde inwändningar om omöjs ligheten att förstaffa medlen till krigförandet eler, om de försökte detta, fäste konungen därwid intet afseende — och rådgifwarne läto fig en sädan ring: aktning wäl bekomma. Östgöta Korrespondenten har upträdt mot dessa åsigter och färftildt betonat orättwisan i det påftåendet, att alla statsrådets medlemmar utom frih. Gripenstedt upträdt få lamt som D. R. will göra antagligt eller låtit fig nöja med den stora obetydlighet gentemot konungen hwils fen tidningen antyder fom faktist. Sftg. RKorrejp., hwilken synes wara ganfta wäl underrättad be: träffande dessa förhållanden, lemnar följande ut: redning af ämnet, hwarur en helt annan upfattning torde frampå. sTörhållandet war, att det mid fonungaoch furstemötet 1863 å Skovsborg — fom bekant — gick icke allenast gansta gladt och upsluppet till, utan ett fördrag, med de danska gränskartorna på bordet, därwid äfwen afhandlades. Under den lifwade sinnesstämningen talades om fördraget, säsom om en snart sagdt afgjord sak, och man behandlade til oc) med redan de förfmwarsställningar, fom slulle intagas. — Der siall du, bror Carl, stå. — Och der du, bror Fredrik. Grefwe Hamilton, wid den tiden swensk oc norsk minister i Köpenhamn, war emellertid ide nävwas rande, men blef per telegraf kallad. J stället för ett stort stämt sick saken därigenom en mer alwarlig karaktär. Grefwe Hamilton påminde nämligen om grund: lagen samt nödwändigheten att tillfalla utrifesministern grefwe Manderströms. Så skedde äfwen. Och det war med anledning häraf som de swenska statsråden sammanträdde och enfrildt öfwerlade i frågan, hwarwid alla tillstädeskomna woro fast besiutna att motsätta fig hwarje fwenftznorftt-danit fördrag. Upgiften att rådgifwarne, med undantag af frih. Gripenstedt, läto fig konungens ringattning wäl bekomma, strider helt och hället mot det werkliga förhållandet. Åcke blott att det utgår af hwad mi nu anfört, utan funna wi jämwäl tillägga, att — a 412. ——mmS—EESSSSSOS