Sundsvalls tidning – 7 april 1874, sida 2

i sammanhang med den nattliga färden uti sorgevagnen? — Ja, det gör den; men mer får jag ej säga. — Se där hafva vi egeutligen någonting i sak och ej endast blotta ord. Du far ej tala. Du är ett medel till ett ändamål; men ingen Lachner låter använda sig till ett ovärdigt ändamål. — Lugnar denua tanke dig? — Ja — det vill säga, om vi blott ej behöfde vara oroliga för din skull. — Det är ater en annan fråga. Om jag ej utförer min roll lyckligt, då... — Hvad då? — ba skall jag falla. — Huru djupt? — Kanske i fängelset eller grafven, — Fördomdt! ett sådant fall vore för 088 det oangenämaste bland alla. Företaget är alt så både allvarsamt och farligt? — Sa är det, min käre Westmaier, och det är kamraternas pligt att hjelpa mig, om jag skulle raka i trångmål. — Öfversten synes vara invigd i diu plan. — Icke det minsta. Han anser mig för baron Kaunitz. — Huru skulle det gått med dig, om han trott Wandelsterns berättelse? Lachner ryckte på axlarne. — Du är alt så belåten med Binders utsago inför öfversten? — Ja, och jag hoppas med tillförsigt, att I såsom fullkomligt falsk framställeu den möjligen —