Sundsvalls tidning – 7 april 1874, sida 2

Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman Theodor Scheibe. Ökresrättning för Sundsvalls Tidniag N. k.(Forts. från n:r 39.) Vi hafva nästan alla gjort antika studier och fröjdat vår själ åt berättelsen om Damors och Pythias vänskap, sädan den skildras i skådespelet Moerus, och jag kan ej tro, att Ni glömt den uti soldatrocken. En för alla och alla för en! var från början vår löseu och skall så förblifva, så länge vi älska hvarandra. — Bra sapydt, genmälde Westmaier; men tillat mig här vid lag fraga, om ej öppenhjärtighet hör till kamratskapets pligter. Du vet, att vi, undantagaude Binder, ej älska det hemhghetsfulla och därföre ej befatta oss med det som vi ej kunna begripa. Kamratens hjärta måste alltid för kawraterna vara öppet som köpmannens böcker för hans kompanjoner, att de må kunna kontrollera honom. — Min kara Westmaier, svarade Lachner, om ödet tillsluter de luckor, genom hvilka man är van att blicka in i bjärtat, är det då äfven slut med kamratskapen? — Nej! — En stund skall komma, och den är kanske ej långt borta, då jag kan aflägga räkenskap för mitt upförande. — Det synes som om du vore ett verktyg uti en osynlig hand, och som om din roll står