Sundsvalls tidning – 19 mars 1874, sida 2

trowärdighet, att hr Adlercreutz fommer att fort: farande någon tid, kanske till riksdagens slut, fun gera sasom justitiestatsminister, i synnerhet fom dels den ingalunda lätta upgiften att finna en lämplig efterträdare blefwe ännu swårare, om denne stulle mottaga posten under pågående riksdag, dels hr Adlercreutz ide lär wilja undandraga sig att tala och swara wid riksdagen för hwad möjligen där kan förekomma rörande hans ämbetsförmalt: ning. Man motser saledes snart nog någon offi siel förklaring om, att hr Adlercreutz tills widare behåller fin portföljL. Wi känna ej i hwad mån denna upgift är avundad, men då den ide strider mot hwad mi från andra Håll erfarit, hafwa wi ansett of böra återgifva den. Wi böra dod tillägga, att ett inom riksdagen gängsse rykte will weta, att till exvellensen Adlerercug efterträdare numera skulle wara i fråga fatt f. d. statsrädet frih. G. af Ugglas. Justitiestatsministern Adlercreutz är af konungen af Danmark utnämd till riddare of Clefanterorden. Riksdagen. På andra kammarens bord hwilade från sammantrådet i onsdags till i fredags ätstilliga ansökningar om ledighet från rifsdagsgöromålen under en tid af fjorton dagar. Då denna fråga förefom till behandling, upträdde hr Gumelius, hwilken warit den, fom yrkat bordläggningen, och erinrade om wigten däraf, att få många af kammarens ledamöter som möjligt more närwarande under den närmast följande tiden, då jä många wigtiga ärenden wäntades inkomma från utskotten, samt slutade med uttalandet af den önskan, att hwar och en måtte noga öfwerwäga, om hans skäl till den begärda permissionen wore tillräckligt wigtiga. Hr Helander klandrade därimot, att man begärde dylika ansökningar på bor: det, helst det däraf wållade upskofwet ofta kunde omintetgöra hela ändamålet med den begärda ledigheten. Ånsökningarna blefwo därefter alla bifallna. Under aftonens sammanträde föredrog talmannen åter omtring femton nya permisfionsanfökningar. Nagra af dessa ansökningar blefwo af kammaren godkände, men de fleste af dem begärdes af flere ledamöter på bordet. Då k. m:ts proposition angående förändring i rättigheten till försäljning på stället af öl, win m. m. skulle af andra kammaren remitteras till Lagutskottet, begärdes ordet af hr J. Pehrsson. Sasom fallet ofta är med kammarens ledamöter, hade han icke tagit någon kännedom om den k. propositionen, då den första gången bordlades. Först sedan den blifwit i tryck tillgänglig hade tal. genomläst densamma od) funz nit en grundsats proklamerad, fom hittils warit främmande för war lagstiftning. Af propofitionens ordalydelse framginge nämligen att man mille göra den åsigt gällande, att den anklagade stulle bewisa fin ostuld. Något dylikt hade tal. ånnu ide fett förekomma hwarken i regeringens eller enskild motionärs förslag, och anhöll han att detta hans ytrande måtte wid remissen få åtfölja den k. propositionen. Då talmannen med anledning häraf hemstsälde, huruwida kammaren wille lemna Titt bifall till denna hr J. Pehrssons anhallan, hördes några få, men intensiva nej-rop, hwilka föranledde br A. Rund . bäck att uttryda den förmodan, att ingen skulle wilja förwägra en inom kammaren uttalad me ning att söka äfwen inom utskottet göra fig gäl: aller Ör Pehrssons hemställan blef därefter biallen. Konstitutionsutskottet lärer under nu pågående granskning af statsrådsprotokollen til behandling förehaft de s. k. lotsoch ftåthåtiarefrågorna, hmwarwid majoriteten kommit till det resultat, att ingendera bör till någon anmärkning mot konungens rådgifware föranleda. Samma utskott har till behandling förehaft de af hrr M. Hansson och B. Linne wäckta motios