Sundsvalls tidning – 10 mars 1874, sida 2

ner vände sig till doktor Grippel, för att börja et samtal med honom. Denne trodde, att den främmande majoren ville lämna honom försteget och gjorde därför ett afböjande tecken med handen. Löwenwald stannade i samma ögonblick och tittade efter sin vän. Lachner hade intet val. Med förtviflans hjältemod och klappande hjerta satte han sig i rörelse! men han måste upbjuda hela sin kraft för att synas lugn och sansad. Till venster om sin öfverste nalkades ban kompanict. Då den befälbafvande offisern varseblef öfversten, lätt han truppen genast enligt reglementet göra rätniag och skyldra gevär. — Uuderlöjtnant Waldelstern, tilltalade Löwenwald denne, hvar är kaptenen och de öfriga otfiserarne vid kompaniet? — Jag har, svarade denne med militärisk hälluing. att vordsammeligen anmäla, det herr kapten Agathon öfverlämuat befälet ät mig, emedan han med törste löjtnanten måste bevista en krigsrätt. De andra herrar olfiserare hafva redan afligsnat sig, emedan kompaniet i bästa ordniug bar iuryckt från vaktgöringen. — Det skola de framdeles låta bli, sade öfversten borskt. Denna skyndsamhet att begifva sig härifrån, innan kompaniet uplöses, förti-nar ex sträng näpst. Samtlige herrarue skola i morgon iuställa sig vid morgon apporteus afgisvande. Huru var teuppen fördelad vill vakttjnst? — Ett halfc kompaui ander U-täl af törste löjenarten, baron Fergusti, tjanstzjorde vid hogvakten, den andra delen Lar hjeustgjort uti kejserliga slottet och vid kruttornet.