råtta ett nytt departement för landtbruk, sbjd och famfärdfel. K. m:ts proposition angående utländnings rätt att besitta fast egendom i Sverige redogör först for innehallet af den framställning, som sistlidna riksdag i ämnet afgaf, hwarefter det heter: Med anledning häraf har k. m:t från def samtliga befallningshaswande infordrat uplysning om de fastigheter i landet, hwilka tillhöra utländsta män, äfwensom upgifter få wäl å faltigheternas taxeringswärde famt hurumida egarne äro i rifet boende eller ej, fom oc angående ide blott deras satt att sföta sfastiaheterna, utan jämwäl hushållningen od) särstildt hushallningen med ffogarna afwensom forhallandet till underhafwande jamte hwad mera som kunde på bedömandet af fördelarna eller olägenheterna af swenst jords up: låtande åt utländsjk man hafwa inflytande. De uplysningar, som salunda erhållits, har k. m:t sunnit wara af beskaffenhet, att k. m:t ci will föreslå lagstistningens mellankamst i ändamål att åstadkomma inssrönlning i medg:swanden för nt: ländningar att här förwärswa fastighet eller att npställa skärpta wilkor för sådana medgifwanden. Täremot anser k. m:t hinder icke möta att låta den i grundlagen stadgade ordning för stiftande af civil:lag tillämpas äfwen å bestämmelserna i förewarande ämne. J sådant afseende har k. m:t föreslagit rikodagen att antaga en förordning an: gående de wilkor, hwarunder utländning må för: wärfwa eganderätt till fastighet i Ewerige. Tenna förordning innehåller i fem färffilda pas ragrafer hufwudsakligen samma bestämmelser, fom redan äro gällande eller plägat wid hwarje fär: stildt tillstånds meddelande föreskrifwas. Det nya bestär dels i ett uttryckligt förklacande, att utländsk man, som besitter fastighet här i riket, skall wara underkastad de instränkningar i afseende på nyt: janderätten till skog, fom kunna warda i lag fadgade, dels och i bestämd föreskrift därom, att be: fittningsratten är förwerkad, om ide i föreskrifwen ordning anmäles, hwillen swensk man erhållit den utländj.a egarens updrag att säsom ombud tala od) swara i alt hwad egendomen rör. Kan stenkolsaffären löna sig? J flutet af en längre upsats angaende stenkolsfrågan lem nar N. D. A. följande uplysningar: Höganäs stenkolsbolag har till riksgäldskontrret inlemnat infordrade räkenskapsutdrag rörande bos lagets winst från och med 1830 till och med 1872, hwaraf inhemtas, att detta bolags winstutdelning (ej winsten), fom med undantag af 1856, då den utgjorde 90,627 kronor 50 öre, under de följande åren alt intill 1870 wanligen warit 24,250 kr., bade år 1870 stigit till 60,625 kr., 1871 till 97,000 fr. — och själfwa winsten till 110,496 tr. 52 öre samt 1872 sjalfwa winsten till 213,157 fr. 89 öre, hwarwid upgift dock satnas om minftut: delningen, som wmäl ej mid räfenffapsutdragens inlemnande war bestämd. Bolagets kapital war af rikets ständer bestämdt till 300,000 fr., men aktieteckningen lär hafwa upgått till 385,577 fr. 6 öre enligt upgift i 1874 års rifedagsförhandlingar. Öwarje aktie lydde å 750 fr. och 1871 nidelades på hwarje sådan 200 kr., altfå antaglis gen ungefär dubbelt 1872. En hwar fan då ut råkna procenten. Hermed hafwa wi endast welat wifa, att möj: ligheten ätminstone förefinnes, att en affär i kol eller lera eller båda tillsammans fan blifwa in: komstgifwande och det till och med mer än ett win: och spirituosabolag. Handlingar, rörande frågan om rätt till lotsning i Öresund, på k. m:ts befallning med: delade ritsdagen (128 fi) blefwo i förrgår bland kamrarnes ledamöter utdelade. De innehålla korrespondensen rörande denna fråga från och med den 14 desember 1873 samt trataten af den 14 mars 1857, angående afifaffande af den öresundska tullen, äfwensom utdrag