Sundsvalls tidning – 28 februari 1874, sida 2

för handen warande omständigheter ej böra i tryck upgifwa, för den händelse antagandet möjligtwis stulle wara oriktigt. — Att balansen fortgatt läns gre tid, hwarunder han alt mera wuxit, är klart; och för att mid inrenteringarna dölja honom, ups gifwes Thormarck hwarje wecka ha uplånat betydliga summor mot hög ränta. Inom affärswerls den ar det en kand Hemlighet hwilken fom warit hans diskontör, och det må wara ursäktligt om man uttalar den åsigten, att en bankkassörs regel: bundet hwarje wecka återkommande behof af större penningsummor bordt wara egnadt att ingifwa misstankar. Mojligen hade på sistone den wanliga hjalpkällan stoppats och wärdepapperen därför mast tillgripas. Detta år dock blott en gissning af mig. Att tillgreppet warit förenadt med förfaljining, har jag ej af negon hört upgifwas oc) antager att sa ide warit sorhallandet. — Och hurudan war denne brotsling. fom behandlades med en för den almänna moralen så sradlig och stotande undfal: lenyet? Förefunnos ömmande omständigheter? För honom perjonligen nej! Han war ungkarl, hade som kassör en arlig inkomn of minst 4 000 kronor och förde ett i hogsta grad slösande och dyrbart lefnadssatt. Han bakstafligen strödde pengar oms tring sig på mer och mindre wärdiga föremal, han war spotst och förmaten i sitt uptradande, en swell af samsta sirot oc forn. Det lag icke nagot atjt wårdt lättrinne i hons för en man i hans fälls ning oerhörda flejeri, utan endast öfwersitteri, ett olupigt begar att sorhaswa sig, att oswerglansa andra unga män med uindre tillgangar. Sadan har man med en num för mig såildrat denne mans ytre uptradande, och jag har sott uplysningar hos personer, som äro alt for hederliga och rattänfans de att wilja fara med osanmng. Jag nänmde, att miblyckade sperularoner skulle ha wallut hans ruin; men hogst antagligt ar, att bristen till en god del upkommott genom ett lefnadssatt, wida öfwermugans ve tillgangarne. Hwarje människa med nagon werldsersarenhet wet hwilra summor ett sadant tefs nadssatt fom Tyhormurds kostar. Mannen är nu imellertid bortv, dess battre for honem sjalf; men wisst är, att det far, font genom hans undanfiofz sande tillfogats den allmänna rattskanslan, ej jnart lafes. Det ar ett drygt answar, de man adragit ng, bwilia låto honom gå ostrafjad; af sadant ut jade warder ingen god fruit kommande. ÄAfgjordt tullmål. Sedan schejsämbetet i westra taldistrittet hos polokammaren i Goteborg anmalt att tonditor C. Nissen inbekommit och till förtullning angifwit ett parti oladerade pappaskar, hwilka på twa ndor woro sorsedda med ajvildnins gar af ritsbantens sedlar a I rdr ti sadan likhet med dessa sedlar, att twekan upstatt huruwida as:arnes utlemnande borde medgiswas, fanit polis: kammaren wid vite af 50 kr., sorbjudit hr Nissen att i rörelsen utslappa namda ascar, hade kon:s befhde i länet, hwarest RN. fig häröfwer beswarat, sasisalt poliskammarens öfwerklagade beslut. — Oswer de.ena refolurion har tr Niesen hos kt m:t ansört befswar; men har k. m:t funnit skäl ide förekemma, som tan soranleda andring i kon:s befhdes öswerrlagade resolution. Dömd konventikelpredikant. I Hallandes pesten lases: Sasom wi sörut nämnt, gillade boj: rätten det af Hmble haradsrätt afkunnade utjlas get mot stollararen Wallenius, som, sör det han mot kyrkoradets i Hunestad forbud, hallit fanunans komster oc darwid uptradt sasom religionslarare, dömdes ett bota 75 tronor samt att wara fin skollararebefattning sorluftig. VW. anförde futli gen beswar hos t. mt, som dock ej funnit staligt göra ändring i underratternas domslut. Märkliga donationer. Ryligen aflidne majoren och uddaren I. von Sess på Lössta i Rärs tuna soden larer bland andra testamentarista förs ordnanden anflagit 24.000 fronor till penponer ät ogifta dötrar till adelsmän, fom före 1809 blifwit introducerade på riddarhuset oc 1865 voterade eller reserverade sig imot den Te Geerska repre sentationsförandringen, samt deras afkomlingar, — —