Sundsvalls tidning – 28 februari 1874, sida 2

mendera sig hos värdinnan. Den högre aristokratien uttalade inför grefvinnan sitt beklagande af den oangenama tilldragelsen, men visale på samma garg. att den ausäg hennes försök, att ateriuföra baronessan uti sällskapslifvet. för en obetänksamhet och taktlöshet. Snart hade alla gästerna försvunnit utom de förlotvad-. Lachaer och havs öfverste, hvilken med magiska band syutes vara tästad vid grenadieren. Nu närmade baronessan sig sia försvarare, grep hans hand riktade sina taratle Ögn med obeskrifligt vemod emot hans och sade med djupt rörd stämma: — Ma Gud höra mitt hjertas angestrop, och taga Eder i sitt beskydd! Baronessan Witthahn vände sig därpå till sin djupt bedröfvade väninna och tog afsked af henne. Då hon därefter skred emat dörren, lör att lämna salen, bjöl hennes fåstman, Lätzelstein, med deltagande min henue sin arm; men hon kastade på honom en blick at förkrossande forakt och gick törbi honom. Omedelbart daretter forsvann Låtzälstein. Nu hade ordningen kommit till Lachner att taga afsbed al grefvinuan, och ban gjorde det som den finaste verldsman. — Mm herre, sade hon till honom i sakta ton, Så att Öfversten ej hörde det, Ni har upfört Eler vardigt. Kommer en dag då Ni under kdert eget nawn kan införas i salongen står min dörr Eder altid öpen; men alven om så ej skulle ske, är Jag Eler alltid tacksam för den mig i dag bevisade tjensten. Tillika med Lachner länvade äfven Löwenwald huset. Båda vagnarne körde fram, och.