Sundsvalls tidning – 28 februari 1874, sida 2

Örnsköldswik erfordras 76 rektorer, 228 lektorer, 461 adjunkter, 76 gymnastiklärare, 76 musiklärare och 75 tekningslärare. Lägsta lönegraden är be stämd för adjunkter 1.500 och för lektorer 2.500 samt för rektor 4,500 kronor, däraf 2,000 sasom rektorsarvode od) 2.500 kronor sasom lelktorslön. Ny skolskandal. Artisten Mandelgren, fom med understod af statsmedel besökt andra länders slöjdstolor, han i fin berättelse till Fommarfollegi: um ytrat sig i yttersta grad ofördelattigt om Stod: holms slöjdskola. Odsa säger Aitonbladet att flöjdskolan i Stocholm tämligen allmänt wid samtal om henne betecknas fom en humbug Och doc bar nationen betalt få många hundra tujen fronor till denna skola, att Hon anses för en af de rikaste i werlden. Ovanlig last. J söndags anlände till Göte borg från Newyork norska skeppet Otilio, hemma i Sandefjord, medförande uteslutande full last af amerikanskt fläsk, upgående i wårde till omkring 300.000 kronor. Statens järnvägstrafik. Under januari må: nad har inkomsten upgatt till 1.060 048 kronor 15 öre, hwaraf för passagerare 378 386 tronor 12 öre och för fraktgods m. m. 681,662 kronor 3 öre. Samma månad 1873 utgjorde inkomsten 784.839 kronor 81 öre. Gäfva till Runeberg. Göteborgs Handelstidnings korrespondent i hufwudstaden berattar: Då det blef bestämdt att Kungarne på Sala: mis skulle upföras på Stora tcatern, förilarade Runebergs härwarande förläggare, hrr F. Å GBeijer, fig ej göra ansprak på något honorarium; om detta, på grund af förlagskontraktet, stedde med eller utan sktaldens goda minne sanner jag ide. Det war under sadana förhallanden ej un: dorligt, att k. teaterdirektionen ansag ng böra ihåg: komma skalden med en liten hedersgäfwa på hans fodelsedag. Denna gåfwa, 300 kronor, tilis:aldes hans förläggare för widare befordran. Hrr F. T Ö. Beijer lära imellertid ha jamnat k. teaterdirekz tionens gåfwa till 1000 finska mark ( 700 kr.). Bankbalansen i Stockholms handelsbank G. H.-T:s Stodholmskorrespondent serifwer yarom: Af alla de rlika berättelser om tillgreppet cc Kp: täkten, fom gå från mun till mun, är det eacutli gen blott twa, fom göra ansprak på att wara sullt riktiga och på hwilka jag af flera ganska wal un: derråttade personer satt belräftelse. Jag anför dem därför båda; sanningen ligger mähanda midt imellan. Enligt den första, saknades den 28 eller 29 ja: nuari, wid den wanliga mwedo-iuventeringen, i bans fen belanade sakerhetshandlingur till ett jtörre be lopp, fom upgifwes olika: 60 till 65,000 kronor. Kassör C. G. Thormarck war i följd af opasslighet frånwarande mid inventeringen, hwarsör man fricfade bud hem till honom med begäran att få nyckeln till hans enskilda kassaskäp. Denna erhölls, men de saknade wärdcpapperen estersöktes förgåfs wes. Tärimot fann man en mängd reverfer af låntagare i banken, men fom sagdt icke de hypos tet, fom bort wara desse bilagde. Man insag ml naturligtwis genast sakens sammanhang. Den brotslige kassören upsöktes od) erkande; några af bankens direktörer kommo öfwerens om att ersatta balansen och sammansköto därjämte en summa, 2 till 3,000 kronor, sages det, åt manneu till red: pengar ur landet — gaswo honont ett refeftipendium fom man hånfullt uttryder fig. — Enligt den andra beraättelsen, stall Thormarck sjalf, då de hittills anlitade utwägarna att hemlighålla balanfen slogo fel, ha yppat densamma, med den för llartngen, att han, fom sörut förtjent cj obetydligt på att spekulera i papper, på senare tiden gjort få betydliga förluster, att han för att Hålla fig uppe nodgats wara brotelig. — Det ar just etta hang öpna erkännnande, jom räddade honom, säga somlige; men mången tror fig känna helt andra bewekelsegrunder för wederbörandes undfallenhet. För min del tror jag att de fenare bafwa rätt; men ffälen härför anser jag mig under