Sundsvalls tidning – 28 februari 1874, sida 2

Med spänd upmärksamhet vände sig allas ögon till baronessans fästman, hvars ansigte blef likblekt och förrådde hans pinsamma förlägenbet. — Mia kära baron, svarade han med tvunget leende, äfven utan kort finner jag Er nog. För öfrigt faller det mig iute in att därför psöka fider. Det vore dumt af miz, om jag ville tillävga detta opassande skämt vid ett sallskapsspel en sårsknd betydelse. Jag är öfvortygad, att herr baronen inte hade för afsigt att törolämpa en af de hederliga damerna i sällskapet. — Att förolämpa en af de hederliga, genmäle ikirdesel med giftist hån, har ännu aldrig fallit wig i sinnet. För ötrigt ligger mitt kort ännu alud på bordet. Lachner darrade af förtrytelse. Ingen enda stämma höjde sig till den skymfade damens törsvar, fastän den den bögst sortornade värdinran utropade: — Jag hoppas, att sällskapet skall veta att ställa tul ansvar denna herre, som så djupt gliömmer sig. Grenadirren lät sina ögon hastigt öfverfara sällskapet, och då han icke tanu någon beredd att uptrida sasom baronessan Vitchabns riddare grep ban själf med beslutsamhet förolämparens kort, laste det och gjorde därpå ett veck, hvari stafveiseu Ried försvann, och lade det äter med kallt luan på bordet. Lachucrs granae besåg kortet och darrade af raseri — Nin herre, sade han till honom, Ni har förolämpat en ansedd familj, då Ni genom vec