Sundsvalls tidning – 24 februari 1874, sida 2

. WA B:: tinges djärft utkastade plan. Min svåraste stund har är förbi, ty jag bar tait med min öfverste, utan att han igenkände mig. Ilan tvärtom slöt mig, såsom sin ungdvimsväns son, I sina armar. Jag har äfven talat med baron Breteuil och gitvit honom förklaringar i enlighet med mitt updrag. Jag har härigenom, så vidt jag kan fatta, löst miu upgift och kan åter gå min våäg. Grefvinuan fattade åter mod. Om jag förstår saken rätt, sade hon, får Ni ej ännulämna sällskapet. Elert plötsliga uptradande här och sedan lika hastiga försvinnaude maste väcko misstankar. Samtalet afbröts genom det raska i.trädandet af en kavaljer, som med Destört stämma sade: Fru grefviuna, jag har en hjobspost att förkunna. llar någon olycka träffat miu man? frådade grefvinnan, likaledes bestört. — Nej så illa är det ändock inte, utan blott en liten skandal. Baronessan Witthahn är där ute. — Jag har själf bjudit henne, svarade värdionan med snabbt återvunnen fattning, — Har Ni bjudit Witthahuskan? — min Gul! min Gud! min Gud! I Däröfrver är Ni så förtviflad, grefve Speier. — Tröstlös, svarade denne. Denna olyckliva kvinna, på hvilken en så ryslig misstaube hvilar! i — Misstanke? Ilerr grefve och dock bar hon blifvit förklarad oskyldig. Kejsareu själf räckte henne handen och sade: