Sundsvalls tidning – 24 februari 1874, sida 2

Lachner ursäktade sig hos fursten oeb följde betjenten till grefvinnan, som han fann ensam. Hon emottog honom med alvarsam min. Fursten, sade hon har beredt mig sorg och obehag, då han skickade Er till mig. Jag är mycket gripen och skall låta anmäla mig sjuk för gästerna. — Jag beklagar, svarade Laobner med kall vänlighet, men tillstår upriktigt, att jag ej sinver det vara så farligt, om en ofrälse mans fot skrider öfver Edra mattor. — Däri finner ej heller jag något farligt, svarade grefvinnan. Jag är inte nagon öfverdritven aristokrat och har ingenting att anmärka vid Eder person eller Edert stånd; men jag afskräckes af den fara, hvari jag befinner mig, i fall Ni blir igenkänd såsom en falsk Kannitz. Då är jag djupt kompromeuterad. — Åtven jag vågar mycket, fru grefvinna. — Hvad har Ni i oiyckligaste fall att förlora? — örvergifver lyckan mig, så är jag lemnad åt mitt öde. Fursten vill då iate veta af mig. och Ni fru grefvinna torde förklara mig fören bedragare, som, för att utföra något gement streck, under ett falskt namn vågat sig iu i Edert hus. — Fru grefvinna, om jag vågar alt för en sak, som synes mig fosterländsk, och därvid följer den grundsatsen, att hvarje enskild person bör gagna det allmänna, så myeket han förmår, ehuru deuna roll förtvifladt illa öfverensstämmer med min karakter, ja till och med fordrar själfförnekelse af mig; så tycker jag, att äfven Ni fru grefviona, bör pålägga Er litet tvång. för att ej skada Eder höge släg