Sundsvalls tidning – 12 februari 1874, sida 2

annan politisk öfwertygelse och sluta fig till mens stern, och den s. k. onsdagsföreningen har börjat framträda med större offentlighet än förut. Det war från denna förening som inbjudningen till festen för I. A. Hansen utgick. Regeringsreformer. Statsrädet Wern tog sig häromdagen anledning att i 2 kammaren prisa regeringens stora förtjenster i fråga om önffninges målet: ämbetswerkens ombildning och ungefär jams tidigt widtog regeringen en däråt syftande åtgärd, som dock hade det felet att börja i orätt ända, såsom synes af följande redogörelse, jämte betraf: telferna hämtade nr Jönföpings tidning och författad af en tjänsteman i Göta hofrätt: Till Göta hofrätt har under förra weckan ans kommit en kungl. skrifwelse, hwars innehåll är mydet sorglig för hofrättens extra ordinarie tjenz stemän, särdeles dem, fom kommit så långt, att de under den närmaste framtiden kunnat wänta befordran. Den innchåller nämligen befallning att wid inträffande ledigheter ej tillsätta någon af de fem ordinarie notarietjensterna i lägsta lönegraden och icke heller twå af de nu warande fem fiskalsplatserna, emedan hofrätten i sitt nyliz gen upgjorda förslag till ny organisation för wertet ansett dessa sju tjenster kunna undwaras. Genom denna anordning ställes i utsigt för ätskilliga extra tjenstemän, hwilka nu upnått 40 års ålder och däröfwer, att blifwa berättigade till afskedstagande med pension samma är de erhålla ordinare tjenst, ty någon befordran till notarie eller fiskal i hofrätten fan i följd af i fråga was rande regeringsbeslut ide ske förr, än åtta bland hofrättens nu warande tjenstemån af den obewet: liga mannen med timglaset och lian befordrats till högsta domftolen ; och detta lärer, enligt be räkning efter wanliga förhållanden, ide funna ske på mindre, än 12 till 14 år, hwilken tid altså kommer att åtgå, innan den äldste och mest meriterade af de 17 extra tjenstemän, fom i när: warande stund lefwat 40 är och längre, winner befordran. Om med detta regeringsbeslut jämföres den förut i ännu större utsträckning widtagna lika be: skaffade åtgärden beträffande landtftatstjeonitemärs nen, få fer det ut fom om den nu mwarande mini: stären skulle wilja, få midt möjligt är, ställa rikets tjanstemän på de tillfälliga förordnandenas rör: liga fot. Grundlagen innchäller wisserligen ide nagot uttryckligt stadgande cm tiden, inom hwil: fen ledigblijna ämbeten och tjenster af hwilken bes skaffenhet som helst, skola tillsattas; men att en tjenst, få länge den finnes rikets stat up: förd och med lön försedd, bör i öfmwerensttämmelse med därom gällande föreffrifter tillfättas, ligger i salens natur, emedan i annat fall in: genting skulle funna hindra en maktlysten regering att genom att blott meddela förordnans den på obestämd tid författa t. er. rikets domare: kår, hwilken måste wara och enligt grundlagens uttrydliga bud är inamovibel, i den ställning att dess medlemmar når som halst kunde från de af dem förwaltade ämbeten aflägsnas. Den i fraga warande nådiga skr fwelsen, lika fom det före: gående beslutet rörande landtstatstjensternas ledig: hållande på obestämd tid, torde altså innefatta åtstilliggt att taga wara på för dem, fom wilja och funna gå de nu warande konseljledamöterna på lifwet. Jntressant är att jämföra den ifwer, regeringen wisat att förekomma, det staten i händelse af några notarie: eller fiskalsplatsers indragning skulle komma att midfännas en obetydlig utgift till de då warande innehafwarnas upförande a indrag: ningsstat, — hwilken utgift dessutom fan förefome mas därigenom att, sasom en gang tillförne skett, innehafwarne af de indragna tjensterna åläggas att i stället uppehålla amanuensbefattningarne. — med den omedelbara styndsamhet, regeringen stådse ådagalagt i tillsattandet af högre ämbeten, äfwen rena sinckurer, hwilkas indragning riksdag efter srifsdag warit mycket allwarsamt i fråga fatt. Bi —— aäA—ss—nl RE — —