Sundsvalls tidning – 12 februari 1874, sida 2

På hufvudet satt en praktfull, pudrad allongeperuk; ansigtet var blekt såsom en pjerrots uti pantomimen, och den öfriga delen af gestalten utom de med hvita atlasskor betäckta fötterna omslöts af en veckrik sidenkappa, hvilken öfver bröstet sammanhölls af de inunder densamma befintliga händerna, Denna gestalt syntes förr vara ett bizarrt infall af en nyckfull gudom, än en statsman; och dock var det en af den tidens mest genialiska statsmän, den snillrike furst Wenzel Kaunitz, hvilken fört Österrikes statsvagn in på nya banor och skapat ett system, som ännu i dag upprätthalles. Furst Kaunitz, hvilken säsom statskansler visade sig så stor, var personligen underkastad små egenheter och svagheter, hvilka till och med hans egna vänner vid Wienerhofvet betecknade med benämningen: löjligheter. Han var en fulländad sprätt, och ju aldre han blef, desto mera stegrades hans böjelse att gälla såsom ett mönster af elegans, På det hans peruker städse skulle vara fint och jämt pudrade, hade han uppfunnit en särskild puderkammare, hvarest mjölet genom en egen mekanism nedföll från taket förvandladt till atomer. I denna kammare spatserade fursten så länge af och an, till dess han trodde, att hans peruk uti puderbadet blifvit tillräckligt mättad. Då han vid den nyss omnämnda seenen skred genom försalen. hade han just lemnat denna kammare. Grenadieren, hvilken af IIauswald erfarit huru fursten gjorde sin toalett. och såg den vördnad, som sekreteraren visade honom, visste där