Sundsvalls tidning – 7 februari 1874, sida 2

Kejsarinnans Grenadierer. IIistorisk Roman af Theodor Scheibe. Öfversättning för KSundsvalls Tidning N. K. (Forts. från n:r 14.) Åttonde Kapitlat En hemlig konferens år 1778. Ett svagt buller hördes utifrån, flygeldörrarna öpnades, och in i salen kommo några personer vid hvilkas anblick den förstuckua grenadieren bäfvade af fasa. De ankommande voro icke banditer, som med mordvapen i handen och blodtörstigt anletsuttryck spejade omkring för att uptäcka en spion. Ej heller voro de hemska gestalter från kyrkogården i långa liksvepningar, som vandrade omkring och fylde rummet med liklukt. Lachner såg i stället sirliga, fina personer, vänliga anleten och ljuft småleende miner, och dock upfylde honom denna löreteelse med större räddhäga, än röfvare och spöken skulle hafva gjort. Fram till bordet vandrade män uti gröna, blåa och röda statsuniformer. Ordnar blixtrade honom i ögonen. En af dem hade särdeles många sådana. Denne herre tog först till ordet. — Behaga hders exellenser sätta sig, ytrade han på franska språket, som Lachner fullkomligt förstod. Nu följde en tystnad, hvarunder stolarne makades i ordning, och snart fick grenadieren till