Sundsvalls tidning – 7 februari 1874, sida 2

Sundswalls framtid som handelsstad. J tidskriften Rorrland och dess framtid läses öljande märkwärdiga betrakteljer af det bekanta närket A. I. Th.: Uti 8 I af gällande mellanrikslag, sädan den yder i k. förordningen den 12 juli 1860, är ftadqadt, att den, fom mill från det ena rifet til det indra landwägen införa waror af det flag att de båda rikena eller något af dem äro tull under: castade, skall ivnan förpassningen utfärdas afgifwa in striftliga förbindelse att de till afsändning an3ifna warorna inom trenne månader därefter skola till bestämmelseorten riktigt framkomma och behö rigen angifwas till förtullning eller till upläggning på nederlag. Detta stadgande torde komma att bibehållas iden nya mellanrikslagen. Då nu trans porten af få beskaffadt transitogods här i Norr (and sker utan undantag från Norge, är det up: penbart hwilket skydd den. a införsel till Jämtland åtnjuter framför införseln från Sundswall till nämnde provins. Wid import från Norge behöfwer tullafgiften icke genast erläggas utan fan där: med anstä i tre månader, då därimot för waruimporten från Sweriges egna Hamnar öfwer Sunds: wall tullen i regeln måste erläggas, när waran från nederlaget uttages. Wid import öfwer Norge fan den swenske köpmannen beräkna att i sitt eget magasin få ha waran uplagd nära 3 måna der innan tullafgiften skall erläggas. Han är få ledes i detta fall i tillfälle att under nämde tid werkstalla förtullningen af det. från nederlag i Norge nttagna partier efter behof och betvämlighet endast den är slutligen werkstäld inom den be: stämda tiden, 3 månader. Sker transporten öfwer Sundswall åter, belastas föpmannen af tull: afgiftens utbetalande innan waran från Sunds: wall afföres. Kommer därtill att han samtidigt får betala transporten, måfte han göra fig beredd på en ganska betydlig kontant utgift, hwilken blir betydligt mindre om införseln sker öfver Norge od) denna olikhet bewisar uppenbart, att importen öwer Norge är mera gynnad än den öfwer Sunds: mall. Det är förwånanswärdt att hwarken köpmännen i Östersund eller i Sundswall ännu ens tänkt på att söka få en få beskaffad orimlighet i tullagitiftningen rättad till likställighet med importen från Norge. Någon rättelje i mellanrikslagen bör ide på något fatt funna i fråga komma, emedan Ia: gen i denna punkt werkar wålgörande för både Norge och stora trakter af Swerige och lagbeftämmelsen för norrmännen dessutom är af ett altför oskattbart wärde för att eftergifwas. Lyckligtwis är frågan af den beskaffenhet att den bör kunna på ett fullt nöjaktigt sätt ordnas af Swerige ens