Sundsvalls tidning – 5 februari 1874, sida 3

de flesta under wintern blifwit utswultna, upåta med begärlighet om wåren hwarje upkommen ffogåplanta och afbita topparne på de buskar, hwilka lyckats upwäxa i stydd af stenar, ris eller andra föremål. Bill man fe hwad Sweriges skogsjord i allmänhet kan frambringa, betrakta då de frodiga unos ifogar, hwilta endast genom fjälfsädd och skydd mot betning för närwarande finnas inom de inhäguader, fom utefter järnwägarne äro uplörda. Samma utfeende skulle många enffildes ffogsmarker nu knana haft, om ej 1857 årg ftängfellag, i stället att befrämja skogarnes äterwäxt, motwerkat den samma. Måtte wederbörande hwar och en inom sin krets medwerta därtill, att den här ofwan förordade arundsatser, få fort möjligen ske tan, blifwer antagen såsom en bestämd lag. Hela landets fördel och den enssildes billiga anspråk att säsom medlen Allet fa åtnjuta det skydd, fom är nödwändigt fsör astadkommande af trefnad och förkofran äro sa öfwern agende, att inaen förstandig och rätt tänkfande medt Vance Hör mar illrädig om, på hwilten sida han ssall jen na mid frågans för ordande eller afgörande. Stockholm i jannari — — nare i Wermland.