Sundsvalls tidning – 5 februari 1874, sida 3

Skogsfrågan. Hurn siall mon kunna få Sweriges afbrulade stogstralter åter bewnyna med pas ande trädslag, det är en af de wigtigaste ekonomiska frågor, som för närwarande kan framställas. Huswudwilloret är, att en sådan lag stiftas, att den enslilde skogsegaren blifwer på fina ffogåmarfer skyddad för obehörigt intrång af andras kre atur. Först då kan det löna möda och kostnader att företaga skogssadd oh planteringar, och den om tänksamme jordegaren skall därefter snart genom föredömen och wackra resultat wäda intresse hos andra att följa hans exempel. Ru gällande stängselförfattning, utgifwen år 1857, börjar wisserligen uti 1 I att anföra den enda rätta grundsatsen: det Åhwar, fom hemdjur eger, ware pligtig att medelst hägnad eller mallning, eller på annat sätt, om dem halla sadan wård, att de icke olofligen inkomma på annans egot; men när man genomläst alla därefter fommande undantagsparagraferna finner man den omnämda grundsatsen till intet gjord, och i fället har jordegaren blifwit ålagd, att kring fina egor hålla sådan stängsel, att andras kreatur ej må funna inkomma genom den samma, hwilket, under de sexton år nu gällaude stängsellag warit försökt, wisat fig wara rent of omöjligt. Man får wisserligen höra en och annan person ytra, att ifall den grundsatsen det hwar och en skall själf taga sådan wård om fina kreatur, att de ej inkomma på audras egendom, skulle tillämpas sasom lag kunde detta komma att medföra alt för stora swårigheter för bakstugusittare och andra att skaffa sommararbete åt deras kreatur. Detta läter wisserligen wackert och barmhertigt, men man bör ej lemna oanmärkt, att manga af dessa backstugusittare och afwen åtskilliga andra åtaga sig emot en ringa betalning att å andras marker skaffa sommarföda ät äfwen förmögna, men alt för litet samwetsgranna personers kreatur, hwilka tidigt på wåren hopsamlas oc) indrifwas på enffilda skogar, sedan gränsgärdesgardarne antingen nedbrutits, eller förut blifwit olofligen anwända till medbrand. Pan får därför på fina skogar under Hela be testiden fe stora flockar af andras getter, får, ungboskap och andra kreatur, hwilka egarne wilja wara befriade ifrån på deras egna betesmarker, af lejda wallare drifwas omkring på de bördigaste logs trakterna, och om man lagför ett sadant wallhjon för olofligt intrång, slutar processen därmed, att jordegaren får betala hela rättegängskostnaden där: för, att motparteu med lätthet kunnat bewisa att den stängsel han oftast sjalf förstört ej war i fullt laggiltigt fit, då kreaturen indrefwos. Att under sådana förhållanden få ell förr ta 1236 tr vari i föra DÖR ng