missariatet kunde förskaffa sig underrättelse om levereringstiden, utestängdes dessa från täflan, hwilket icke kunde bidraga till ernående af den ås syftade prisbilligheten. J anledning häraf tillät jag mig wid det sammanträde, då de afgifna leve: reringsanbuden understäldes fullmäktiges pröfning, att hemstaälla om infordrande af uplysning från kommissariatet dels hwarför fungörelfen (intagen i Aftonbladet d. 19 och 26 nov. samt d. 3 dec. suti N. D. A. d 21 oh 28 nov. samt den 5 dec och i St:s Dagblad d. 24 nov. samt d. 2, 8 och 12 dec) få sent infördes angående den till den 13 Dee utjatta auftionen, dels hwarför i fungörel sen ej influtit bestammelse om de erforderliga papperskoantiteternas Ievererande på de bestämda olika terminerna. Denna hemställan bifölls ar fullmäte tige och till näfta fammanivöde inlemnade ål mmis sariatet genom def äldste ledan å: de hu da up: lysmngarne, affattade i ett skriftlig rarial, hwarwid han muntligen anhöll, att,: de len nade uplysningarne befunnos til frevs ställande hwad härom förekommit måtte få ur de ännu cj justerade protokollen utgå. Efter upläsning af memorialet ytrade jag att, ehuru jag ide fann ups lysningen, hwarför kungörelsen få sent införts i tidningarne, fullt till freds ställande, jag likwal, med afseende ä de upgifter, som erhållits rörande priset å det till levercring erbjudna papperet, för min del wille wid kommissariatets förfarande i detta hänseende lata bero. Beträffande anledningen, hwarför levereringstiderna ide uti kungörelsen influtit, uplyste kommissarierne följande: Liktasa haswa kommissarierne ansett fig hafwa desto mindre skal att nu ändra kungörelfens ups siällning, som den samma år efter annat blifwit oförändrad införd ordagrant sädan den för mer än 20 ar tilbafa (år 1850) blifwit af hrr full mäktige beslutad och till införande i tidningarne anbefald, utan att kommissarierne nägonsin erfar vit, att her fullmäktige däruti önskade någon förändring. Stodholm den 22 desember 1873. Ofkar AÄveju. H. Husberg. F. C. Bolin. Med asscende å innehållet af denna uphysning, och då nagon af kommissarierne förut äfwen munt: ligen uplyst mig, att kommissariatet inskränkt sin åtgärd i detta asseende till ordagrant afskrifwande af det utaf fullmåttige ar 1850 faststälda tungös relseformulär, samt då jag om tjenslemannaständet hade alt för höga tankar, för att tillåta mig iringaste mån betwifla riktigheten af en å tjenstens wågnar lemnad uplysning, anhöll jag — ledsen att hafwa med uplyeningens afgifwande besmärat lommissaricrne, hwilka mid samtal uptogo saken mera sensibelt än ett wanligt tjensteärende — att hwad salunda förekommit måtte, på sätt begärdt blifwit, få ur protokollet utgå, hwilket oc fullmät tige behagade bifalla. Ehuru den uplysning, på grund hwaraf detta beslut sattades, sedermera befunnits wara oriktig, yrkar jag nu likwal icke på beslutets upriswande. Till min öfwerraskning hade jag nämligen funnit, att, inppenbor strid mot hwad kommissariatet förmält, det of fullmältige under den 15 mars 1850 inftikölda sormnlär om pappersnyhandling werlli geu iunchåller levercriugstiderna tydligen utsatta.