Sundsvalls tidning – 5 februari 1874, sida 2

Lachuer såg sran for sig ett landstälie, hvars lönster nästan alla voro upplysta. Det stod midt i en af ett staket omgifven trädgård. Skyddad af buskar och med lutad kropp värmade ban sig trädgårdsporten ända till tio stegs afstand och såg då derstädes två i kappor klädda personer, af hvilka den ene i handen höll en dragen sabel. Iane i trädgården emot slottet till stodo ett halft dussin vagnar. Lachner uttömde sig i gissningar och slutsatser. Slottet liknade nämligen icke det minsta en röfvarekula. Vagnarne körde upp till dörren och gjorde balt tramför densamma. Lösen skallade ur portvaktens rum, och ett för grenadieren obegripligt ord gals till svar, hvarpå han lät dem passera. Lachner nöjde sig icke med det hittills vunna resultatet af sin nyfikenhet. — Jag mäste erfara, hvad som här sammanfört dessa menniskor vid midnattstiden, och skall vid tillfälle at dem utbedja mig uplysning angående Platzls öde. Grenadieren smög sig omkring trädgården, till ett ställe, hvarest han kunde hoppas att osedd ölverstiga det laga staketet. Ilastigt var han derinne och skred med stor djärfhat fram emot slottet ty där ban instigit var buskverket så tunnt, att ban ovilkorligen skulle hafva blifvit sedd, om någon hade befunnit sig i denna del af trädgården. Som slottet åt denna sida hade en terass, steg han i skuggan däraf upför en bred trappa och befann sig framför en hög dörr. Då ban här ej afskräcktes af något ljud in ifrån, försökte han med klappande hjärta att öpna den.