Sundsvalls tidning – 3 februari 1874, sida 2

— Kejsarinnans Grenadierer. Historisk Roman af Theodor Scheibe. Öfversättning för aSundsvalls Tidning N. K.(Forts. från nr 12) — Och grenadieren Platzl, frågade Siebner ironiskt, som satte sig på hundsvotten, insomnade, föll ned och bröt halsen af sig, och ett par hungriga vargar påträffade liket och upåto det? — En sådan har ju yyligen blifvit skjuten vid Rodau. — Minoa kära vänner, nog vet jag, att alt låter förklara sig på naturligt sätt; men om det därför är sant, det är en annan fråga. Mina vänner, låten bliatt vidare grubbla öfver denna sak. Att det ej står rätt till, därpå gifver jag mitt hedersord. — hören nu min mening, sade Westmaier, historien är ingenting annat än vattensoppa. Sannolikt återvänder en herre, som bor utom staden, sent från sitt sällskap hem, och den fifige Platzl har begagnat detta tillfälle att rymma. — Om Platzl vill jag inte höra något ondt, förklarade Aldrigfull. — Det är en man af tro och heder, som är ur stånd till ett sådant bedrägeri. — Och jag tål inte, att man på detta sätt talar om det öfvernaturliga, sade Siebner. Talen om ting, som Ni kan begripa. — Ja, vänner, inföll Lachuer, talen om ett