Sundsvalls tidning – 31 januari 1874, sida 3

ringar öfver mina åsigter. Så mycket säger jag Eder dock, fritänkare; slå ur hägen alla tankar på att blitva Platzls efterträdare. Aunars, vid min själ arresterar jag Eder icke och skall veta att svara för det, ehuru Ni inte hörer till vaktmanskapet. — Lugna Eder, svarade Lacbner, jag skall ej gifva Eder någon anledning att arrestera mig. Siebner vände ryggen åt de talande och begaf till boning, medan greoadiererna gingo ät vaktrummet till. sig sin Sjätte Kapitlet. Återigen svarta vagnen. De fordna studerterna satte sig tillhopa. Alla voro förenade, ty med Lachner följde Westmaier. Bada öpnade sin packning och framtogo iauehallet, bestående af idel läughalsade buteljer. — Tolt flaskor Ruster Ausbruch! tog Westmaier till ordet. En skänk af min herr farbroder, hofspaliermakaren, som bestämt den åt mina kamrater, Hauswald ouh Binder. — Huru mår den gamle herrn? frågade Hauswald. — Etfter utseendet bra, fastän hans eget påilla, genmälde Lachner. Hao klagar kan hamta sig srån det slagande nu staende att fall, som träffade honom, när han såg sin käre Tiburtius gå förbi som soldat. — Men vinet och steken smaka honom dock ånnu bra, inföll Tiburtius, och jag vill därför svärja på, att han blott ärinbillningssjuk. Jag han inte