Sundsvalls tidning – 29 januari 1874, sida 2

och förställning, eller ock har jag aldrig lärt ; mig tänka förnuftigt. Nu kom en liten patrull, anförd af en gammal korporal, och Hauswald aflöstes af Binder. bå deu förre drog bort, ropade hau till den sednare: — Servus Binder! och fick till svar: — Servus Hauswald! Binder hade fogat sig i sitt öde bättre, än någon af kamraterna. Ja, ju längre han tjente, desto högre älskade han sitt stand. Förmännen gåfvo honom företräde framtör hans vänner, och detta ville ej säga ej så litet, ty Westmaier värderades af dem mycket för sitt muntra lynne, och Lacbner tilltvang sig åtminstone aktning. ehuru de voro generade af den säkra ton och den djupa blick, hvarmed han stundom ytrade sig om högre militäriska frågor, och hvilket föranledde kaptenen att säga, att han under krigstid skulle vilja hafva en adjutant sadan som han vid sin sida, men att han under freden helst önskade vara honom kvitt. Kapten Agathon förklarade Binder, för den skickligaste karleu vid sitt kompani och föreslog honom ej blott till korporal utan till och med till underoffser; men öfversten förklarade att han själfmant skulle hafva befordrat både honom -åsom den erdentligaste och Lachner säsom den klokasts karlen i regementet, om han ej ansett sig ur stånd att efterskänka ett af styrelsen ådömt straff. Denna Binders gunst gjorde krigstjeusten emedlertid rätt angenam för honom. För denna gunst hade Binder dock ifrån början endast att tacka sin vackra handstil, som