Sundsvalls tidning – 29 januari 1874, sida 2

regnet. Ett annat exempel anfördes. Då skogarne glesna och förswinna på själlen och bergåsarna, öfwerswämmas och förderfwas de odlade fälten i dalarna. Snösmältningen sker, då marken ej ffyds das af stog, helt haftigt, och watnet rusar ned i wattendragen fom gå fram genom dalgångarne samt anssaller där sorgliga förödelser. Det jam: ma kan äfmen inträffa på andra tider af året, då ymnigare nederbörd faller, fom ej genom skogen kvarhalles, utan genast afrinner till de lägre traf: terna. Det är sändt, hwalka förödeljer upjtått uti Frankrike och Italien genom skogarnes borhuag: ning i själltrakterna och flodernas öfmerfwänmine gar i dalarna. Samma händelfer inträffa under likartade förhällanden hos oss. Klarälfwen har — att ej nämna andra wattendrag — pa senare aren ofta, och under sista året till större widd än förut, ofwerswämmat och orsakat stora skador. Dessa blifwa säterligen i framtiden ide mindre, utan förre, alt efter fom skogarna glesna och förswinna på höjderna kring Klaralfwen och def kallor. MVidare erinrades om, att flere orter inom landet, synnerligast i de nordliga provmserna, woro kanda, dar de odlade fälten nu mera hemsoktes af frost, sedan stogarna, som legat mellan dem och de 00dlade mossfälten eller imellan återfälten och fjällen, blifwit bortyuggna, hwarefter de falla windarna nu, strykande fram öfwer de odlade fälten, få ofta stada grödorna. Det hade förut af en talare blifwit nämnt, att ett öfwermått af skog uti ett land ide more nyts tigt, utan skadligt lika wäl fom ett för ringa ffogsbestand. Ett lagom more salunda afwen härwid önskligt, sasom det bästa; och detta lagom ansäg hr A. för wart land kunna sagas wara, om de bergbundna, högre, till odling för anläggning af åferoch ängsmark ej tjenliga trafterna stadse bi: behölles skogbårande. Landet skulle Då alltid fomma att ega skog i tillradlig mängd, få för sitt bergsbruk fom för jordbrutei och till stydd för de odlade fälten, ja afwen till en betydlig årlig erport. Stogsfrågan, eller rättare frågan om ftogarnes rätta skotsel och ward samt deras afiwertz ning, stäld i förening med omsorg för skogens återwaxt wore salunda en fråga i statsekonomiskt hånseende af allra största wigt — och det wore tid på, att denna fråga omsider afwen inom wårt land blefwe wederbörligen upmarlsammad.