Sundsvalls tidning – 29 januari 1874, sida 2

7. — Kommer Ni för min skull? Har Ni gjort Eder besväret att söka upp mig? — Jag viste alldeles inte, att Ni var här, lydde Annettes svar. Jag söker min fader, tygmästaren Siebner. — Ja så, tygmästaren är Eder fader, och Ni kommer just, då jag står på vakt? Hvilken lycklig slump! i — Under sönoch helgdagar, fortsatte flickan med stigande förlägenhet, brukar jag alltid besöka mina Föräldrar. IIerr Hatswald, det glader mig att hafva sett Eder. Det är kallt, förskräckligt kallt, och jag har gått fort, ursäkta darför, att jag maste aflägsna mig. Mjukaste tjenarinna, herr IIauswald! Annette skyndade iv genom dörren till tygmästarens boning. Bestört tittade Hauswald efter henne Efter en lang paus utropade han med en djup suck: — Min Gud, huru kallt hon behandlar mig! Och dock var det unn kärlek till henne, som gjort mig och mina kamrater olyckliga! Jag vill dock ej tör hastigt fördöma henne, forttor grenadieren i sin monolog. Kanske är orsaken till mina lidanden henve obekant? Kanske har man bedragit henne? Jag har ju städse läst uti bennes ansigte, att hon är eu hjärtans god flicka Kanske har hon vid min anblick fattats af ett sa djupt vemod, att hon raskt mäste skyuda sig bort, på det jag ej hkulle se henne grata. Jag är ej henne likgiltig. Därpå har jag ett säkert bevis. När hon först sag mig, kallade hon mig Teodor. Hon har inte glömt mig. Under detta namn sitter min bild i hennes själ. Hvad som sedan följde, var ett alster af tvång