Sundsvalls tidning – 29 januari 1874, sida 2

—— — — AW c— ger, hwilket nu bewisligen ide warit händeljen Professor Torell, som äfwen ytrade sig härom, förtlarade sig i hufwudsaken dela hr Björkmans åsigter, hwartill yr Rydqwist dock ytterligare gens malde, att aldre scriststallare, hwilcas trumwärdig: het wore höjd öfwer alt twifwel, omförmält furu: som atminstone på wissa orter af on funnits frogar, ja, till och med bergwerk, fom drifwits med tol fran öns egna ffogar o. s. w. Den tiden ide kades akerbrut och odlades såd på Jsland, wil: fet i senare tider ide latit sig göra, sedan ön blifz wit stoglos, fa att den nu endast har liten och obetydlig bjortstog. Lassedt fran denna fpeciella fråga om Jslands förhaltanden, fom ide berörde det sramstälda öfmers laggningoarendet, redogjorde ofwerdirettor Styffe for stogarnes inflytande pa landernas tlimat och bordigyetosorhallanden. För mydet och för litet stog wore lita scadligt eller menligt för ett lands walbefinnande med hanscende till def jordbrutsforyallanden. En måtta eller ett lagom wore hår wid det önskligaste eller bästa. Det följde altid med kulturens gang, att de stora urskogarne fom me att minskas; men med kulturens fortgang funs de ock det olyaliga förhallande inträffa, att 1toasarealen minstades utofwer hwad godt och önstligt wore, da menliga följder häraf oc blefwo märt bara på temperaturen, nederborden och öfriga å jordbruiet wasentligen inwerkande forhallanden. Uti ett land med lagom stog woro wintrarne mildare och somrarne mindre warma; där skogen wore jamt jordelad ofwer landet wore nederbörs den jamnare, regndagarne flere och walsignelsen af nederbörden warattig, da genom stogens bes stuggning af de stenbundna och hoglandta marker ha, och genom dessas sammanbindning medelst trädens od bustarnes rötter m. m. futtigheten tvarholles, sa att den samma endast efter hand dels srammadde i baaar och fällor, dels afdunstade och durigenom ödtade atmoffcerens wattenhalt, hwadan od vegetationen a de odlade, mellan iiogsbacdar: na liggande falten, som afwen af skogen skyddades fran uttortande windar, alltid wore frodigare och pumigare, ån å de enstilda kala och ofta torra slattlandetratterna. Hurusom nederbörden war beroende eller reglerades af trattens tvädvegetation, wore sandt jran Egypten. Uti nedre Cayp: ten, som under fransmannens ockupation under Napoleon I war stogslös, föl da pa sexton må: nader ide mera än ett helt tort regn; under det att i öfre Egypten, dar stog forefans, det regnade ymnigt. Sedan Mehemed Ali uti nedre egypten planterat jtog, regnar nu dar arligen regelbundet ratt mydet. Åiwen på andra ortär har man fun: nit, burusom nederbörden — synnerligen dess mera jamna jordelning — star i bemamdt föryallande till landets stogdareal; och for ett land, som i almäånhet under sommartiden har liten nederbörd, sasom handelsen ar hos of, wöre det i synnerhet af wigt aft skogarne till wisst mått blefwe bibes hållna och wardade, da wid ett motsatt forhallans de manga olagenheter stulle upsta samt jordbruket häraf tomma att Ida hogst beiydligt. Professor Andersson erinrade om de geologiska revolutioner, som under tidernas lopp intraffat; trodde, att fragan snarare borde omwandas och stalas att lyda salunda: ywilket inslytande har tlunatet på stogarne och på jordens fruktbarhet? Aufag att, som Jragan nu wore upstald, den jams ma ej tunde bejweras — da for hennes losning ersordrades mansaldrar, ja hundratals ar och där: utosfwer med omsorgssulut utforda observationer för att funna draga nagra slutsatser af warde o. s. w. Geaeraldirettor Berlin delade ej yr Anderssons åsigter, att ingenting tunde för narwarande anför vas, ledande till fragans lösning. Ywar och en, som wore nog gammal att nannas 40 a 50 ar tillbaka, tunde hafwa mydtet att meddela i detta hanscende, mycket som da war annorlunda än nu. Crempelwis: hurudan är war forsta maj nu, mot hwad den war for 4 eder I tiotal af ar tillbaka? Den war da mild och angenam, med full gronjka och wars — rr