Sundsvalls tidning – 20 januari 1874, sida 2

— —————————4———5—5;5:— :OT ALk —k—t——— eningens uplösning, hänsljutit frågan till föreningens afgörande. Under den öfwerläggning, fom nu upstod ytras de fig hrr Stadin, C. G. Dablitröm, Thuresson, Fougberg och Knaust för men hrr P. Wikholm, X. 5. Sieffansson. G. Strömberg oh DL. Wiks ftröm mot uplösningen. Ör Stadin anfåg uplösningen böra ske ju förr dess hällre, enär kårens egendom för hwar dag som går alt mera förstöres. Hr P. Wikholm önskade att man ännu ett år skulle gräfwa kring trädet och fe til, om Set ej då blomftrade. Ör Dahlström angaf orsaken till det skenlif för eningen fört ligga dels däri, att befälet af egna sysselsättningar på andra håll wore hindradt att leda fören under lämpligaste tiden och dels i med lemmarnes till slöhet gränfande lifgiltighet och ansåg det öfwerflodigt att fmida skor åt död hält. Hr Thuresson fann fåren lefwa endast i minnet och hade ej sett andra — nu på slutet — deltaga i öfningarne än de, som sökte befrielse från första årets bewäringsöfning. Löjtnant Åongberg förklarade att han i hwad fall som helst stulle begagna sig af den rätt han egde att efter 3 ars tjensteinnehafwande afsaga sig öfwerbefälhafwareskapet men anhöll att degförinnan få buga sig för hr Knaust, fom med stora upoffringar sökt hålla fåren uppe. Hr Kuanst fann det sorgligt men nödwändigt att uplösa kären. Hr Steffansson trodde ej kårens wäl eller we bero på öfwerbefälhafwarens afgång och mar wiss på att friska wiljor ännu finnas, fom gerna blifz wa med om att taga nytt tag. Hr Dahlström erinrade att hit intills hade de friska wiljorna cj warit med, få wida ej något färskildt wankars; beklagade att reglementet skulle hindra majoriteten att genomdrifwa uplösning. Hr Tyurssson läste stadgarne på annat sätt och trodde siyrelsen ega makt besluta oc) Hos k. m:t begära karens uplosning. Yr G. Strönberg fann ej orsakerna till aftynandet utredda, ej häller skal att uplösa fåren, därför att den ett år är mindre än ett annat och yrkade 14 dars eller 1 månads upskof för att untiden få utrönt om något intresje fins för afen. Hr O. Wilström trodde en ändring til det bättre möjligt och ansag att sorgen och skammen af en uplösning böra afwändas samt föreslog att ett uprop matte utgå till de unga och att taren måtte ombildas, i lithet med hwad i Stockholm stett, få att mera wigt lägges på stjutning än på exersis. Man bor ej sla ner kornladan för ett eler twå hardår. Sedan hr Stromberg uttryckt fin förwåning öfwer att höra uplösning förordas få ifrigt af en person, fom på sista tiden blott warit med om en öfning och en annan gäng wisat sig på en bal, samt hr Ruthström meddelat att munktaren öfwat fig hela äret 1873, utom under Fulweckan, blef bellutadt, att frågans afqörande stulle upfstjutas till söndagen den 15 instundande februari. Där: imot afslogs ett br Dahlströms förflag om tilfät tande af en namd för fragans om händer tagande. Nidingsdåd af svartsjuka. Wio harwarande rådhasratt joretom i gar ect orottmål af owanliga-. re beslaffenhet. Ogifta Margareta Östman hade nämligen uttagit stamning å hustru Jnga Karolina Jansson med yrkande om answar å henne för det hon onsdagen den 14 dennes, il. half 8 pa aftonen, wid ett möte på Sjögatan försött flå swafweljyra i munnen på täranden, hwiliet dock ej lydats, i det jyvan hade i stället kommit å högra kiden samt wenstra armen och handen, tå att stora bränsär deraf upkommit. Kärandens wintermössa blef mid till: fället aldeles uppbränd. Sstman har under ett åre tid warit i tjenst hos bagaren Reinhold här i staden, säsom föreftånderita för en brödbod. Härunder hade ett intimare förhållande upstått emellan R. och henne, fom haft till I den vägen. Var god och säg mig, hvarthän