Sundsvalls tidning – 20 januari 1874, sida 2

Kejsdrinnans Crenadierer. Historisk Roman af Theodor Scheibe. Öfrersättning för Sundsvalls Tidning N. K. (Forts. från n:r 6.) Hotade af soldaternas kolfvar, måste studenterna lyda och sätta sig i rörelse. De fogade sig dock icke stiliatigande uti sitt öde, utan man fick från de tres munnar höra de west olikartade utrop. hvilka ingalunda vitnade om någon tacksamhet mot Binder för den belägeahet, hvari han bragt dem. Den fjärde, Pinder, däremot jämrade sia och sade: Släppen mig, herrar soldater, jag är oskyldig och har alltid bemödat mig om goda seder, o Gud, o Gud! Gör oss ingen skaw! förmanade honom Lachner. Horatius sjunger ju i sitt ode till Dellius: Bevara din själs lugn i lyckan så väl som i oiyckan!? ?Jag vill ej höra moralpredikningar af en hedning, svarade teologoie studeranden förargad. Därpå jämrade han sig ater och sade: Jag är oskyldig, herrar schater, släppen mig lös! De tre andra tre ma gäoraa behalla.? Då sällskapet på sim särd gingo genom trädgårdsporten, sade en gammal soidat skämtsamt till Lachner: Här är ingangen, men inte öfver muren. Riktigt anmärkt, svarade denne: men som den inte öpvats för oss, om vi iute haft Eder i sällskap, äro vi nrsäktade, för det vi valde