Sundsvalls tidning – 17 januari 1874, sida 2

delas af schefen för bewåringsbataljonen, enligt hwad fom kunde inhemtas af en skrifwelse från denne af den 20 sistlidne desember, fom fans bi: lagd de öfriga infända handlingarna. S sammanhang härmed har dock konungens bes fallningshafwande uplyst, att hemwägen för de hemwandande ynglingarne frän de norrut i norra Ångermanlands fögderi belägna socknarna, bland bwilfa ynglingar rymningar talrikast förekommit, funde i wäsentlig mån hafwa blifwit förkortad, om desse ynglingar tillätits att frän mötesplatsen utan ledning af befäl eller kronobetjening med begagnande ar gängstigar öfwer mellanliggande mid: sträckta skogar begifwa fig till fina hemorter, men att detta förut anwända förfaringssatt likwäl wi: fat fig mindre rådligt od därför måst öfwergifwas, enär erfarenheten från flera föregående år gifwit wid handen, att de på sådant sätt i större oord: nade hopar hemwändande ynglingarne berusat fig och därunder bedrifwit hwarjehanda ofog. Bidrag till historien om de 450 beväringsynglingarne. En yngling från Skorpeds församling, hwilken ock war en af rymmarne, hade till sitt hem knappa 6 fjerdings wäg, men marfdwägen öfwer Herrskog 14 mil, den förra wägen sålunda 3 a 4 timmars, den sednare 5 a 6 da: gars hemtäg. Det synes i i fanning föga rimligt att sålunda onödigtwis bortnöta tid och skosulor, bäggedera dyra saker i denna dyra tiden. För längre tid tillbaka war det öfligt, wid bemwäringrs ynglingarnas tåg till Sånga, att de från Stkorp: ed. Sidensjö och Anundsjö under befäl af länsmän eller fjärdingsmän marscherade genaste wägen öfwer skogen til Sånga mo. På återtåget fingo de wanligen utan befal förfoga fig hem, hwar och en genaste och bästa wägen. Af ynglingar från trot: ten i fråga, erfar man att de i somras wid mös teto slut å Sanga mo genom 2 fine medlemmar hos schefen anhallit om tillåtelfe att få gå hem genaste wägen, om hwilkens langd och beskaffenhet de redogjort, men fått twårt afslag, h varefter de beslöto sig för den i sednare åren få wanliga ryms ningen. (H.-P.) Från Hernösand berättas i stadens tidningar: I mandags gaf mujsikaliska sallskapet en aftonun: derhållning för 200 tacksamma åhörare. Tagen därpå hade arbetareföreningen fitt jul gille, beföft af 400 personer. AP. skrifwer där: om salunda: Sedan t intagits, inledde biskop Beckman aftonens glädje med en erinran om ber tydelsen af den högtid, som med tjugondedagen raknas gå till ända, fastande fig därwid dels mid julens allmänna betydelse för hwarje kristen, dels wid dess särskilda egenskap af en barnens högtid. Sedan en salmvers sjungits framsade Hr biskopen en fort bön, att Herren Jesus mätte mari närs warande mid detta samkwäm, och riktade särskildt några enkla oh hjartliga ord til den omkring ho nom samlade talrika barnaskaran — Efter afijuns andet af ännu en salmvers, upläste hr biskopen för barnen (och de fleste tydtes därwid wilja wara barn) ett i basta mening barnsligt poem af Toz pelius. Härefter spelade musiken folksangen, oh ett lefwe för konung och fosterland utbragtes af hr biskopen. Omedelbart härpå upspelades en liflig ringdans, och i muntra kretsar swangde barnskaran omkring de båda midt å golfwet upstalda med rikligt nams nam od) glittrande lull-lull behängda stora jul: granarne. På denna ringdans följde ytterligare ätffilliga andra, i hwilka danser äfven en stor del af den wuxna ungdomen tog Lliflig del. Sedan julgranarne plundrats och de mångskiftande fot tarne utdelats till de begärligt wäntande barnen, blef utrymmet bättre, och längdansen drog nu i fantastista ringlar genom alla tummen af den fejt liga lotalen. Omkring klockan 10 slutade den egentliga barns festen, hwarefter den wuxna ungdomen blef i tills fälle att få taga en liten swäng om. Ett glas punsch eller win serverades, och därmed war trats teringen flut.