Sundsvalls tidning – 17 januari 1874, sida 2

dels att domen å den sälts efter förhör ide mid krigsrätt utan inför bataljonsschefen; dels att bataljonsschefen i skrifwelse d. 21 nov. anhållit att 12 utaf de å en bifogad förteckning uptagne bewäringeynglingar ju förr desto hellre och på dag som landshöfdingeämbetet behagade bestämma måtte inställas i Hernösand och efter fort förhör inför bataljonsschefen insättas i cellfängelse för undergående af 5 dygns arrest med watten od) bröd för rymningsbrott; och att omedelbart efter det desfa 12 blifwit besiraffade, 12 andra mätte inställas för att på samma sätt un: dergå förhör och bestraffning o. s. w., till def alla å förteckningen uptagna bewäringsynglingar un: dergått sagda straff: dels ati beträffande hr justitieombudsmannens i 4:de punkten framstälda förfrågan batterischefen C. I. Jsander den 39 sistl. desember till länsity: relsen förklarat, att den för 14:de batteriet af Swea artilleriregemente, fom finnes förlagdt i Hernö sand förhyrda arrestlokal utgöres af ett mörkt och twenne ljusa mycket små rum, med plats egentli: gen för endast en man i hwarje, samt att det, äfwen med batteriets nuwarande ringa essektiva styrka, 17 man, stundom hander, att hela lokalen är för batteriet behöflig. Widkommande därefter hr juftitieombudåman: nens spörsmål, huruwida ide under föregaende år bewåringsynglingar, om ock ej få många på en gång, gjort fig styldiga till enahanda förseelse, fom nu är i fråga, utan att vafiva blifvit därför till answar stälda, har konungens befallningshafwande inhemtat uplysning härom af bataljonens förre schef, numera landshöfdingen i Westerbottens län, br A Wajfalt, hwilten uti skrifwelse den 23 sistl. desember meddelar, att under ett of de fyra ar ban förde befälet öfmer bataljonen, då andra klassens ynglingar ej woro til wapenöfning in kallade, bewaringen aflemnades och afhemtades å lagerplatsen af kronobetjeningen; att under de twå darpa följande ären sadant medgifwande fran länsstyrelsens sida fans i marschrouten intaget, att truppen till största delen fick fardas sjöwagen, och att, ehuruwal anmalan om förseelser bland den del af truppen, som marscherade landswagen, egde rum, dessa förseelser dock ide wore af den beftaf: fenhet, att de ansagos böra föranleda hallande af krigsratt, få mydet mindre fom rattelse, enligt br landshofdingens upfattning, borde ste genom en forändring i marichrouten och kronodetjeningens tillhallande att föra truppen efter densamma; samt att, wid hemförander af 1:sta klassens och afhemtandet af 2:dra klassens bemäringsynglingar år 1872 ett antal af dessa aflägsnade sig från kontingentbefälet, ehuru äfwen då ide någon be: uraffning dem alades, utan aflät i stallet då ma: rande bataljonsschefen til fonungens befallningss hafwande en hemstallan, det tronobetjeningen matte tillhällas egna förre upmärksamhet at yng: lingarne, enör, enligt schefens upfattning, rymningsforseelserna hufwudsatligen kunde anses up: af bristan e tillsyn fran kronobetjeningens ida. Widare har konungens befallningshafwande ups lyst, dels att konungens befallningshafwande wal ide erhållit officiel upgift om det eller de lagrum, enligt hwilka bestraffningen blifwit wederbörande bewäringsynglingar ädömd, men att bataljonss schefen mid förhöret muntligen tillkännagifwit, att ban wid ådömandet af bejtrafiningen tillämpat 5 kap. 10 8 af strofflagen för krigsmakten den 11 juni 1868, samt att den för bewaringens åter: fändande til deras hemorter utfärdade marfd: route, hwaraf likasom af öfriga under fiftlidet är utfärdade marschrouter för bewäringen äfwensom af den i ämnet med wederbörande tjenstemän oh myndigheter förda skriftwexling, bestyrkte afskrifter finnas tonungens befallningshafwandes skrifwelse bilagda, blifwit uprattad med behörigt affeende å angelägenheten att utan onödiga omwägar och underhall underlat a bewäringsynglingarnes åter: förande till deras hemorter, en ängt, som jämwal