Sundsvalls tidning – 17 januari 1874, sida 2

Flyn I oförskämde, annars ären I förlorade! Det är verkligen något oartigt! PHvem bar orangen? Gif hit den så skall jag lemna den tillbaka åt pifvarinnan.? vpet skola vi låta bli, inföll Lachner. Vi böra ej rättfärdiga den hederstitel, hvarmed man rättfärdigar 088.? opa serenaden är det väl ändock slut ?? Tyvärr är det så.? PLar oss upstämma ett katzenjammer,? och aftroppa. vJa det är mig just en fin aftonunderhållning hvartill vi blifvit inbjudna!? klagade Binder. Ack mitt öra, mitt hufvud! På tre dagar blir jag satt ur stånd att studera.? Se opp, vänner! Hvad är det för folk, som kommer där emot 0ss? Allas ögon riktades nu mot trädgårdens hufvudingang genom hvilken en skara, försedd med hvita rockar och blänkande vapen, framskred. ?Bröder, fort undan!? ropade Lachuer. Det är en wmwilitärpatrull.? ?Hvartbän? fragade en röst. p).Ubaka samma väg, vi kommit.? Med snabba töttar sökte studenterna undgå faran. I sprangmarsch gick det utföre till det ställe af muren, som de hade ötverklättrat, för att komma in trädgarden. Den lätte. smärte kopmanssonen vann stort törzprårg framför de ötriga, medan äter den tungfotade Binder sackade betydligt abterut. PLemna mig inte i sticket, bad han, helt andtruten. Jag känner stickningar i sidan. Då soldateras sågo studenteroa skynda ut